>> Den Blå Maskinen <<

Vi har en skadad och sjuk trupp och efter helgen dubbelmatcher så tog vi en lättare träning på måndag, för att få chansen att åka av oss lite slaggprodukter i kroppen samtidigt som vi fick chans att återhämta en del spelare. Sedan vilade vi helt på tisdag och kunde ställa upp, på onsdagen, i bortamatchen mot Övertorneå HF med tre fulla femmor plus en extrakille.

 

 

Vi saknade Jens Sandin, Fredrik Blom, Erik Hedlund, Nils Jakobsson och Anders Vikman. Men det underlättade dock åtminstone i omklädningsrummet... eftersom att vi i Övertorneå blev förpassade till en närliggande byggnad, med begränsat utrymme, för ombyte och sedan på 1945års manér helt enkelt traska iväg hundranånting meter till rinken (lyckligtvis hade dom åtminstone en inomhushall) i 22 minusgrader. Några gick med skridskoskydd, andra tejpade bara lite spontant under skenan som om det skulle rädda mot grus medan andra fick springa barfota (Jonas Karlsson) med skridskorna i handen. Väl i hallen kunde vi dock erbjudas ett omklädningsrum åtminstone under periodpauserna, varför det vore omöjligt att bara byta om där är en gåta men gissningsvis var det ett mentalt spel, där toaletten var ur funktion och samtliga dörrar i korridoren var låsta... så när jag var kissnödig fick jag springa med hockeyutrustningen ut ur ishallen, tvärs över parkeringen, in i själva huvudentrén och väl där stå i kö med publiken och helt enkelt vänta på min tur.

 

 

Men vi såg en glädje i det. Gjorde det till en energiboost som bara stärktes när det visade sig att Jonas Karlsson hade glömt sitt skulderskydd i Överkalix. Där fick vi in en böter i lagkassan. Han kunde dock lira med ett lånat skydd. Första perioden skulle börja och vi åkte runt på isen och tittade upp bland tröjnumret som blivit pensionerade iochmed att ortens storheters karriärer tagit slut. Johan Harju och Linus Omarks karriärer är väl dock inte fullt så slut egentligen? Men det kan nog räddas upp med att tröjorna kanske bara var souvernirer. Det var kallt i hallen. Jag hann påpeka för huvuddomaren Tomas Kerttu att det var rätt kyligt idag, han visade upp ett par tjocka fingervantar. Rutin!

 

 

 

 

 

Trots kylan både ute och inne i hallen så började första perioden konstigt nog med en hel del hawaiihockey. Vi ville... och skulle!... vinna, men det var ändå lite försiktigt. Det bjöds inte på några giftiga chanser åt något håll, men det var en rätt bra fart på planen. Perioden slutade 0-0 och skottstatistiken var 8-8. Båda lagen hade kommit in i matchen, inget lag hade tappat greppet om matchen. Övertorneå fick dock se en av sina spelare oturligt missa en tackling och braka framlänges in i sargen. Med axelsmärtor tvingades han lämna matchen. Det är aldrig kul att se en spelare i en match behöva avbryta efter en skada.

 

 

Andra perioden började vi dock bättre, vi var inne i matchen och nu var det dags att börja ta över den. Övertorneå visade sig dock ha utvecklats sedan vi senast möttes, inte enbart för att dom fått in några nya killar från Bodens lag i Ettan. Det var svårare att ta över matchen än vi trodde, vi visade dock goda intentioner och kunde även gå till pausvila i ledning med 2-1. Perioden var rätt jämn men vi kändes som det piggare laget och vi kände väl att det hade varit en mer rättvis ledning om dom inte fick komma i en spelvändning, när väldigt många i vårt lag valde att åka och byta samtidigt, och lyckas skjuta på vår enda försvarares klubba så att pucken styrdes in i mål.

 

 

I tredje perioden skulle vi äga matchen. Vi var i en knapp ledning, och så nära ville vi aldrig ha derbymotståndarna, så vi gick ut och körde. Vi lät dom knappt komma till anfall och när dom väl fick en chans så höll Målvakts-Henke puckarna borta.Vi kunde öka på vår ledning och dessutom hann det bli en situation där domaren ville döma bort vårt mål efter att pucken dragits ut från målet med handen. Eftersom att vi redan blivit av med två klara och regelrätta mål den här säsongen så kände man ett litet "Ahmen klart som fan att även det här kommer stjälas ifrån oss". Efter en överläggning mellan domarna dömdes det helt rätt som mål och det fick en ledare i Övertorneå att bli less och, medan han skrek att man måste blåsa av om målvakten trillar, kastade han en vattenflaska mot domarna. Rent spontant känns det ju inte superjätteklokt och det blev även utvisning på det. Vi kunde tillslut ösa in fyra mål i sista perioden och vann matchen med 6-2 efter att Målvakts-Henke tvingats kapitulera på straff... efter att en av våra försvarare tyckte att det vore superjätteklokt att själv prova på det där med att bara ta upp pucken med handen när den låg tryggt i målgården. Peter Karlsson utgick i sista perioden efter en tackling i ryggen, prognosen efteråt var dock relativt god.

 

 

 

 

 

 

Vi tog seriens andra derbyseger, fick åka hem från kölden med tre poäng och dessutom fick vi vara laget som hyllades från läktaren. Skön känsla och ordentligt härligt att vi lyckades "komma igen" efter skitförlusten mot Rosvik. Vi är kanske inte vana att vara ett topplag och kan kanske behöva komma ner på jorden ibland. Det har Rosvik lyckats göra nu två gånger. Men under de sista tre grundseriematcherna så tycker jag att vi nu inte ska behöva bli nerplockade på jorden. Vi behöver inga fler plattmatcher. Vi ligger på en tredjeplats, tre poäng före femman "under strecket" och har allt i egna händer under slutspurten. Nu ska vi se till att säkra biljetten till AllTvåan efter juluppehållet.

 

 

Nästa match är på Söndag i Skogshallen. Malmberget står för motståndet. LADDA!