Spelarfruar
I ett lag har man väldigt många olika roller, och på sidan om laget har man ledare och sedan eldsjälar som Roger Nilsson och nu tidigare Roger Hendriksson som ett sådant hårt jobb som gör tacksamheten obeskrvlig. Arbetsinsatsen är lika obeskrivligt stor och det såna eldsjälar gör förtjänar torgstatyer och man nästan bara ser framemot att jobbet för laget och föreningen tar slut så att man kan hylla dom med tröjor, eller sportjackor, hissade till taket och fina tacktal och hälsningar på jumbotronen (Julklappstips till Överkalix Kommun).
Men det finns fler som göra enorma jobb. Innan, under och efter både träning och match. Spelarfruarna, eller spelarnas respektive som samtliga får falla under samma kategori även om den inte är sådär politiskt korrekt, men nu sysslar jag inte med politik, utan jag spelar ishockey. Vilket säkert resulterat i att jag inte klarar av att komma på ett bättre ord.
Vi spenderar halva året på is. Vi jobbar på dagarna medan eftermiddagar, kvällar samt helger går till hockeyn. Under lediga dagar tittar vi på hockey antingen på tv eller i närliggande ishallar samtidigt som man har barn som behöver äta, leva, uppmärksammas, uppfostras och tas hand om. Man har husdjur som behöver samma sak, fast i en något mindre utsträckning. Man har ett hem som stökas ner, smutsas ner och behöver underhållas - Och tydligen behöver hemmet byta stil på soffkuddarna ett par gånger i månaden och ljuslyktor behöver bytas ut konstant för att matcha stolsbenen eller knoppen på kaffekokaren och tydligen behöver ett hem sånt där krimskrams som en ljusstake i koppar, nån liten krumelur i koppar eller bara vad fanken som helst så länge det är i koppar... för den själsliga harmonins skull - utöver alla hushållssysslor som inte görs av sig själv. Dessutom behöver det handlas och skjutsas, och vi behöver äta dygnets alla timmar. Samtidigt som dom behöver jobba, eftersom att vi inte är hockeyproffs som kan sköta försörjningen, vi är bara glada amatörer som sysslar med en hobby, och ha ett eget liv med en egen hobby.
Allt det jobb spelarfruarna gör, gör dom med vetskapen om att dom inte har träffat ett hockeyproffs utan bara en glad amatör och sen ska dom tåla att vi kommer hem och sucka över att det är jobbigt att tömma diskmaskinen. Dom förtjänar också samma jumbotronhyllning och staty även om skulptören får ett helvete att lyckas avbilda från rätt vinkel, med rätt ljus, med ögonen lagomt öppna och... ja, dom där kraven tjejer har för att överhuvudtaget ens få synas på en bild.
Vi ska vara så oändligt tacksamma över vem som håller oss kära och vi ska vårda relationen, för att hitta en ny... som vill ställa upp på samma saker, det är lite som att hitta en droppe Fanta i Atlanten. Vi ska göra allt vi kan för att ge tillbaka även om vi aldrig någonsin ens kan vara i närheten av att ge tillbaka lika mycket. Men vi ska konstant försöka. Ja, våra skyldigheter, eller våra uppgifter, som partner kan fan bli en bokserie. Vi avrundar här.
Jag skulle knappt klara mig ovanför vattenytan hemma, utan min partner. Och jag skulle absolut inte ha en enda möjlighet att ens spela ishockey, utan min partner. Min partner är nästan i nivå med min mamma. Spelarfruarna är varje lags mest värdefulla spelare.
Och sen... i årets tyngsta månad - November, är det även vår respektives tyngsta månad.... och då går vi och har fars dag helt plötsligt och ska bli uppskattade den dagen. Sedan fyller jag dessutom år den månaden, och tycker att jag förtjänar ett kalas. Fan, man skäms ju. Får man byta födelsedag?
Tack för att du läser
// Fredrik Åström #70