>> Den Blå Maskinen <<

Efter bara några få veckor på is, med ytterst begränsad spelarnärvaro och sedan två dåliga träningsmatcher i bagaget, skulle vi försöka klara av en seriepremiär, med influensadrabbad trupp, mot Boden HF. Inför viste vi inte mycket mer än att vi skulle möta ett gäng som precis flyttats ner från Division 1, men med en målsättning på att ta sig tillbaka inom två år och sedan försöka nå Hockeyallsvenskan inom fem år. Vi mötte alltså ett laget med den absolut högsta målsättningen under den sämsta tänkbara tiden. 

 

Efter bussproblem kunde vi ansluta till Boden just innan isuppvärmningen skulle dra igång, men lyckligtvis har Boden hockeyvärldens varmaste ishall, typ, så det behövdes varken tvånudd, en längre promenad eller en joggingrunda för att komma igång. Man var varm direkt. 

 

 

Vi börjar matchen bra, med hård forecheck där vi sätter motståndarbackarna i panik och vi vinner matchbilden ganska snabbt men det är ändå Boden som gör det första målet, i PP, efter ett skott från blålinjen, som styrs framför mål. Vi fortsätter att försöka gnugga på, försöka att komma in i allvaret, försöka att hitta positioner på plan och försöker givetvis att ta ledningen i matchen, men misslyckas. Boden får även göra 2-1målet och vi tvingas jaga igen. Något som vi mer eller mindre blivit kända för är att aldrig vika ner oss, aldrig ge upp och bara fortsätta att jävlar köra... så givetvis lyckas vi göra en sen kvittering med mindre än minuten kvar och ta matchen till "Sudden". I det lilla uppehållet mellan tredje perioden och övertiden så bestämmer sig en Bodenspelare för att göra något klokt genom att helt oprovocerat åka fram och gnugga en handske i ansiktet på en av våra spelare så att hans lag får chansen att spela om bonuspoängen, i övertiden, med en man mindre på banan. 

 

Vi var några som funderade på varför han egentligen gjorde så, och vi kunde snegla över till motståndarbåset för att se tränare och lagkamrater också fundera över varför han gjorde så. Men, det fanns säkert en tanke bakom det. Hursomhelst så utnyttjade vi det läget och avgjorde matchen i powerplay. Vi fick inleda säsongen med en seger. Vi tog matchen på fullt allvar trots att det är omöjligt att inte räkna den som en träningsmatch just eftersom att man behöver en hel del träningsmatcher för att komma igång. Det var förmodligen samma sak för Boden och de första omgångarna kommer nog också vara lite av träningsmatcher på fullt allvar. Division 2s egna European Trophy-version. 

 

 

Herman Wallenberg har under de två första matcherna först fått en klubba KASTAD! i ansiktet och gjort illa sin käke för att i nästa match få en puck i ögat och totalt murat igen det. Vad valde han då att göra i den tredje matchen? Självklart tog han emot ett slagskott just under det tidigare igenmurade ögat och skapade sig själv ett litet Quasimodo-ansikte. Jag gissar att han längtar till nästa match...

 

Mattias Karlsson ville inte vara sämre så när han gick ner för att checka fast motståndare så tog han emot en liten klubba mellan näsan och överläppen och gav sig själv ett skapligt hål där, samtidigt som han tömde ut lite överskottsblod. Enligt rykten gav såret blygsamma tre stygn. Jag vet inte, men... hade jag varit han så hade jag åtminstone bett om fyra-fem så att det känns lite tufft åtminstone. Innan han fick åka och sy ihop överläppen så försökte han lappa ihop sig med ett stort vitt plåster vågrätt mellan näsan och överläppen. Som en form av vit brandmansmustasch.

 

Anders Vikman lyckades dessutom backa in i en yxhuggande hockeyklubba som träffade hans rygg och knäckte klubban på mitten. Man minns när Donald Brashear åkte in i McSorleys klubba faktiskt mycket mjukare än detta. Det gav en rätt ordentlig utvisning det. Vikman fick dock ingen utvisning med sig. Vet inte om det är för att yxhuggande klubbor som slås i bitar är svåra att upptäcka eller om det beror på den nya regeltolkningen där bara hakningar bör försvinna

 

Linus Krantz fick en likadan sving slungad mot sig, men han hann inte riktigt backa in i klubban så den träffade aldrig honom. Givetvis kunde det då inte heller ge någon utvisning. 

 

 

Nu längtar vi till nästa match. Då går vi för tre poäng!