Misslyckad helg
Vi är hemkomna från en bortaturné över helgen. Det gick inte fullt som vi ville. Det gick inte överhuvudtaget ens i närheten av vad vi ville och matcherna gav en besvikelse som sitter förankrad djupt inom en. Det är väldigt svårt att försöka sammanfatta matcherna när man egentligen bara vill trycka ner tre punkter i följd.
Kort och gott så mötte vi ett Clemensnäs, under lördagen, som såg ut att vilja vinna väldigt gärna. Redan från nedsläpp började dom skölja över oss och det var lite som en dragkamp där dom drog tillsammans medan vi mest försökte få ett grepp om repet. Dom stormade vårt mål med spelare vid varje anfall medan vi mest kom på en linje med ett behagligt avstånd ifrån varandra och hade svårt att ens tvinga deras målvakt att blockera en puck. Vi höll oss väldigt mycket på utsidan av "slottet" där målchanser finns. Medan dom åkte in och letade skottlägen så tog vi en sväng ut mot sargen med pucken när vi närmade oss "slottet". Jag vet inte, jag tycker att vi spelade behagligt, och när det blev för obehagligt, iochmed att vi fick tacklingar mot oss, så tappar vi humör och gnäller på domare. Jag tycker att vi inte var med i matchen ens från start, trots att vi tar ledningen med 2-0. Nä, jag vet inte. Vi kanske mycket väl var med i matchen från start, men tappade sedan. Jag har bara överblicksbilden i huvudet kvar, och som helhet var vi inte med alls. Vi förlorar med 9-4 och tappar greppet om topp2-platsen. Kan inte hitta något positivt i matchen alls och vi förtjänade förlusten.
Nästa dag möter vi PMC och har väldigt goda förutsättningar för uppladdning. Vi får lämna av utrustningen i ishallen, åka till hotellet, checka in, får chans till en lång natts sömn, inklusive sovmorgon, och en väldukad hotellfrukost. Den matchen verkade vi dock inte heller vara med i från start. Det kan hända att besvikelsen från dagen innan satt djupt, för det saknades väldigt mycket fart. Det är iallafall min uppfattning. Jag vet inte om den fysiska biten spelar in eller vad det var, personligen kände jag mig hur bra som helst i kropp men då har jag samtidigt olyckligt nog missat många matcher i vinter och har lite ork lagrat. Men hursomhelst möter vi ett PMC som får gå till en ledning med 2-0 efter kontringar där vi mitt i hemjobbet stannade av i mittzon, tittade några sekunder på deras anfall och åkte för byte. Båda gångerna händer samma sak, och den killen som vår backchecking ska ha, får bli fri, medan vår backchecking åker mot vårat bås. Sedan får dom göra 3-0. När vi spelar powerplay. Dom slänger ut pucken till våran zon, och skickar upp två killar mot den pucken, vi tar alla fem och åker och tar ett byte, medan deras killar står ensam med Henke i målet... och får göra mål. Otroligt slapphänt. Vi gör dock en jättebra tredjeperiod och tar matchen till förlängning efter att ha vunnit skottstatistiken med 25-8. I den sista perioden orkade vi. Tyvärr hann vi spela fem perioder innan - utan ork.
Jag personligen är förbannad över helgen, och har som sagt svårt att nyanserat sammanfatta den. Men vi ska inte komma hem med 1 poäng, på två matcher... två väldigt viktiga matcher, för kampen om en topp2-plats. Vi får inte stå med ett poängförsprång i händerna, och sedan inte bara tappa dom utan nära på lite slött kasta dom över axeln. Vi har satt oss i ett sämre läge nu och får hoppas på att Clemensnäs tappar poäng i sina två sista matcher, för vi ska då bannemig avsluta vår sista match i Alltvåan... på ett riktigt bra sätt. Sport brukar handla om att man ska vinna säsongens sista match, vi står nu inför den, på hemmaplan. Ska vi överhuvudtaget ha en chans på att förlänga säsongen, så måste vi vinna på Lördag. Det ska vi göra. Vi ska längta till Lördag. Vi har chans på fortsatt spel, vi har hopp... så, vi ses väl på Lördag?
/ Fredrik Åström