>> Den Blå Maskinen <<

Vi har avverkat en grundserie som varit tuffare än någonsin. Vi har själv varit ett topplag i enbart en säsong och skulle försöka hänga fjolårssäsongen i hasorna, men allt eftersom serien gick så tog fler lag "oväntade" segrar och det kändes som om varje kväll ställdes vi inför en trepoängsmatch som var värd mer än så. Vi hade en dålig period tidigt på säsongen men växte och lyckades slutföra säsongen på ett sätt som vi var mer än nöjd över. Efter att ha gjort allt vad vi kunde och gett allt vi kunde så slutade vi på en förstaplats. En serieseger som vi kunde fira julen med.

Efter jul och nyår, då vi varit ledig istortsett hela tiden, blandat med dålig tillgång till spelare, så lyckades vi få ihop folk till ett par träningar innan AllTvåan skulle dra igång. I premiären skulle vi ställas mot Boden HF på hemmaplan. Senaste mötet var den tuffaste match vi spelat den här säsongen så vi kände mest att vi var tvungen att ge allt för att ens hänga med i premiärmatchen. På förhand tippade Norrhockey.se Boden HF som vinnare av AllTvåan och oss på en andraplats. Vi spelare ville hänga med i premiärmatchen, så vi trampade igång och lyckades vara det laget som själva höjde tempot i matchen och skickade signaler som vi själva ville ta emot och som Boden HF inte önskade sig. Tillslut stod vi som segrare med 5-1 och kan inte vara annat än mer än nöjda.



Om grundserien var jämnare än någonsin så kommer tyvärr AllTvåan vara ännu jämnare... så varje kväll kommer dom där tre poängen vara värd mer än någonsin och nu åker vi ner på en västerbottenrunda för att möta B-seriens obesegrade tabelletta - Clemensnäs samt Norsjö, som jag själv inte vet mycket om. Har vi fått slita som dårar tidigare så kommer vi matcha det... minst... för att få med oss poäng i helgen. Och det är vad vi ska göra, och vad vi kan göra. Vi ser framemot en härlig helg där hemmafans följer med på resan. 

Följ matcher på Facebookgruppen Blå maskinen (Sök efter Blå maskinen i sökfältet bara. Skitlätt)

 

Onsdag 20:de november var det dags för ett bortamöte mot BT City i Coop Arenas B-hall. BT City har haft en bra månad hittills och under den tiden noterats för fyra segrar på fem matcher. Dom har slagit Boden HF, Kiruna City och HC Luleå och kunde äntra rinken med gott självförtroende kryddat med att vårt senaste möte slutade med en BT City-seger med hela 6-1 i Skogshallen. Vi själva kom också laddade med självförtroende efter fyra raka segrar i två dubbelmöten mot Stil och Boden Warriors där vi lyckats med att trycka in trettiosju mål och endast släppt in åtta. Det skulle bli ett laddat möte, framförallt med tanke på hur jämn serien är i år och kampen kring AllTvåan-strecket är ruskigt tight. BT City ligger närmast oss vid "strecket" och en förlust hade inneburit att dom fått fyrapoängsförsprång medan en vinst hade gett oss ett tvåpoängsförsprång.

 

 

Det var kortochgott en väldigt viktig match mellan två formstarkalag. 

 

 

Första perioden börjar och kampen om spelövertaget pågår konstant och vi turas om med att föra spelet. Vi får ett tidigt läge i PP efter bara tre minuter men misslyckas med att förvalta den chansen och med nästintill tre minuter kvar av perioden är det BT Citys tur att få en chans i PP men som vi klarar av trots att vi mitt i en spelvändning bär pucken över egen blålinje för att i nästa sekund passa den snett bakåt till två BT City-lirare som fortfarande var kvar i zonen, där behövde lyckligtvis inte coach gå in och skälla... det sköte vår spelares pappa galant. Perioden går mot sitt absoluta slut då Filip Henriksson får en chans att trycka in en ledningspuck, men tyvärr var det bara en sekund kvar då och vi fick gå och vila med ett 0-0-resultat. Skotten lyckas vi vinna med 12-7.

 

 

Den andra perioden börjar på samma sätt och där vi åter igen får chansen i PP nu redan efter två och en halv minut, men lyckas tyvärr inte förvalta den chansen då heller. Vi fortsätter med att kriga om ett spelövertag och efter 8.57 drar BT City det längsta strået och får in en ledningspuck. Vi vill dock inte vara sämre så vi greppar också efter strån och lyckas kvittera strax över minuten senare. David Tegelid får en tjongpuck vippad högt över sig (något svensk fotboll kallar för en kortpassning) men lyckas sträcka upp armen, stöta ner pucken och sedan smacka in den på tenn... brännboll. Per Ledin-klass. Nära en och en halv minut efter kvitteringspucken drabbas vi av en slashingutvisning och knappa minuten senare drabbas vi av en hakningsutvisning. Kampen om spelövertaget försvåras när vi bara får vara tre spelare på plan, men boxplayspelarna sköter sitt jobb väl och frustrationen i motståndarlaget stiger och plötsligt blir dom lite för arga... dom får en spelare skickad till utvisningsbåset i tio minuter för att lugna ner sig och bli snäll igen, de återstående sekunderna av boxplayspelet klaras av och minuter efter det får vi återigen chansen i PP. Där krävs det bara en minut innan Anders Vikman trycker in 2-1:an och vi har fyra minuter kvar av matchen. Minuten senare vippar Martin Ström en puck nära motståndarbåset mitt i ett byte. BT City-spelarna trängs vid båsdörren och hinner inte byta färdigt innan dom fångar pucken i famnen och drabbas av en utvisning för att dom är för många spelare på plan. Vi får chans att ta en tryggare ledning med oss till pausen, men BT City försvarar sig bra och klockan tickar ut. Denna period vinner vi skotten med 13-7.

 

 

I den tredje perioden får vi klara oss utan Peter Karlsson efter en befarad fingerfraktur men vi kämpar på och ligger på varandra om vikten av att försvara oss bra. BT City flyttar upp lite spelare och kommer i några kontringar men vi lyckas backchecka bra och lyckas undvika farliga lägen, samtidigt som Henrik Larsson i kassen tar hand om puckarna som avlossas.Under mittendelen av den sista perioden får båda lagen varsin chans i PP men båda lagen klarar av BP-spelet bra. Mittemellan dessa chanser lyckas det dömmas ut en highsticking-utvisning för BT City, samtidigt som dom drar på sig en roughing-utvisning... samtidigt som vi drar på oss en 2+2:a för roughing. Det kan låta som om det blev bråk efter den höga klubban, men det blev det inte. Det samtalades mellan två spelare och... äh. Allt kvittades och vi fick fortsätta spela fem-mot-fem. 2-1 stod sig länge och vi försvarade oss väl. Många trodde att matchen skulle sluta med dom siffrorna, men riktigt så målfattigt ska det väl inte få bli... tänkte Anders Vikman, för att sedan gå in och läckert lura ner målvakten och backhandflippa upp pucken i nättaket men knappt två minuter kvar av matchen. Vi låg på varandra än mer om att försvara oss och inte ge dom en enda chans att reducera matchen. Anders Vikman tänkte att han skulle lösa det på ett litet annat sätt och bara trettio sekunder efter hans andra mål kliver han in och stänker in sitt tredje och således fullbordar sitt hattrick. Sitt äkta hattrick. 4-1 med bara en och en halv minut kvar. Det här skulle vi klara! Våra tillresta supportrar sjunger för oss och hjälper oss att ta matchen hela vägen till slutsignalen och vi inkasserar tre jätteviktiga poäng.

 

 

BT City står upp bra och i matchen och gör det svårt för oss. Vi lyckas vinna skotten med 39-21 och även om matchen är jämn så behöver vi inte skämmas över att ha tagit en klar seger. Jätteskönt!

 

 

Matchens stjärnor blir Anders Vikman med sina tre mål, Henrik Larsson med en räddningsprocent på 95,24 och Nils Jakobsson med sitt hårda slit, som dessutom belönades med två passningspoäng.

I veckan valde Överkalix IF och Coach Robin Landin att ömsesidigt avsluta samarbetet. Vi i spelartruppen tackar Robin för den första delen av säsongen och skiljs åt som ett topplag. Ingen av oss lämnar varandra i en kris och ger oss bättre förutsättningar för att gå vidare härfrån. Vi letar nu en ny lösning och hoppas kunna presentera den inom kort. Vi fortsätter att jobba för en plats i AllTvåan och spelar nu den tjugonde november en ruskigt viktig match mot BT City på bortaplan.

 

 

Jag hoppas fortfarande på fler inlägg av andra... tröttmössor... i truppen
Tillsvidare jobbar jag på att ordna intervjuer med varje spelare. Håll utkik!

 

 

 

Vi har hunnit med att slå både Stil Hockey och Boden Warriors, igen, i de följande returmötena. Stil slog vi med 10-6 på hemmaplan medan Boden Warriors besegrades med 8-2 på bortaplan. Personligen missade jag matchen mot Warriors och har därför ingenting att gå på därifrån, men matchen mot Stil kan jag dock nämna lite om. 

 

Vi kom ifrån en seger med 10-0 (Stil borta) och en seger med 9-0 (Boden Warriors hemma) och var tokladdade med självförtroende. Såpass mycket självförtroende att vi tog alldeles för lätt på uppgiften. Att möta Stil har aldrig någonsin varit lätt. Det har jag själv fått uppleva redan från tiden i Kalix och varje följande år sedan dess. Detta studentgäng har dessutom slagit Rosvik två gånger den här säsongen, vilket är riktigt starkt. Det är ett svårspelat gäng som blandar mellan att både vara obehagliga att möta med en del individuell skicklighet. Bortamatchen vann vi med hela tio mål som marginal men det kunde samtidigt ha blivit alldeles annorlunda. Vi spelade den matchen 3 mot 5 hela två gånger... redan under första perioden och hade vi inte klarat av deras press hade matchbilden varit totalt annorlunda och det hade förmodligen heller aldrig runnit iväg. Men vi trodde att vi var världsstjärnor inför hemmamötet och vi klev ut till match med självförtroende.

 

 

Jag själv hade äran att dela en kedjeplats med Filip Hendriksson och Anders Vikman och vi starta matchen. Jag själv tyckte att vi tryckte på ordentligt och när vi satt i båset så brann benen... ändå låg vi steget bakom hela tiden. Vi ville styra matchen direkt... men förlorade den första perioden med 3-2. I den andra perioden bestämde vi oss för att rätta till ungefär allting och ta tillbaka matchen. Vi började röra på benen mer och tacklade motståndarna lite mer, samtidigt låg vi på varandra i båset om att konstant höja oss. Stil hinner öka sin ledning till 4-2 men vi fortsätter att röra på fötterna och spela fysiskt och tillslut har vi eldat igång varandra tillräckligt att, förutom Jonas Karlssons kasse till 4-3, Filip Hendriksson kan dundra in två raka mål... innan Rikard Boundin bara minuten senare lyckas göra ett eget... och äntligen har vi fått oss en ledning med 6-4. Följande minuterna dominerades av utvisningar, men plötsligt kommer Adam "Kejminator" Keinström in från utvisningsbåset och dunkar in vårt sjunde mål just efter att vi klarat av vårt boxplayspel. Sedan gör både Boudin sitt andra och Johan Ek sitt första för kvällen och vi håller en ledning med 9-4. Stil hinner göra 9-5 i powerplay innan perioden är slut. 

Den sista perioden försöker mest att slösas bort. Båda lagen lyckas göra varsitt mål, men det var en hel köttgryta i misslyckade anfall, dåliga uppspel och tveksamma val av huvuddomaren som tillslut får undertecknad att ilskna till en smula och åka över för att diskutera litegrann vilket slutligen ger mig möjligheten att gå och duscha innan alla andra kommer och då ha förstatjing på maten efter matchen... samt en böter till lagkassan. Vi lyckades vinna matchen iallafall. Men vi var ändå alldeles för besvikna på vår egna insats att vi tillochmed glömde segerjublet efteråt. 

 

 

Onsdagen den tjugosjunde oktober ställdes vi emot Boden Warriors på hemmaplan. Innan dess hade vi hunnit torska tre matcher i rad, plus en suddenförlust, och omklädningsrummet var fullt av kritik och besvikelse. Med en Halloweenhelg stundande kan man säga att vi lyckats göra motståndarmålvakterna till riktiga monster eller ska vi säga att målskyttet har spökat? Hursomhelst har resultaten varit skrämmande dåligt. Nu ville vi vinna. Vi behövde verkligen vinna. Vi var tvungna att vinna. Vi försökte redan under matchgenomgången att trycka på världens mest använda klyscha "Laget före Jaget", vad annat kunde vi göra? Det passade in bäst i sammanhanget. Under träningsveckan hann vi ta ett snack i laget för att vända vår dåliga trend (Jo, det var en värre trend än truckerkepsen) men det är ändå en helt annat grej när det kommer till match. På match är det svårt att använda åtgärder, då hänger det ändå på lagets nuvarande prestation och vår nuvarande prestation behövde bli bättre.

 

 

Vi ville spela med fart och fysik och ungefär samtidigt som vårt fantastiska intro var färdigt hade vi gjort 1-0. Vi hade 2-0 innan minutens ens var spelad. Drömöppning, och det bästa vi kunde önska oss. Dessutom hade vi en debutant i matchens första byte. Felix Olsson, som lyckades göra mål under sin första puckkontakt. Jag vet inte mycket om honom, han är ny, från Överkalix, spelar i något juniorlag i Piteå och... ja, har långt hår (plus en klubbknopp mindre än en Fia med knuff-spelpjäs). Matchen fortlöpte och pressen vi lever med lättade från axlarna och vi vågade spela mer. Matchen tappade i intensitet men vi försökte ligga på varandra och tvinga varandra att röra på fötterna mer och jobba sönder motståndarna. Vi kunde iallafall gå till periodvila med en ledning med 2-0 och en positiv skottstatistik som löd 17-7

 

 

Den andra perioden inleddes med ett misslyckat powerplay, men sedan var det mest Vi för hela slanten. Trots att perioden bjöds på två utvisningar, som båda drabbade oss, var det ändå vi som höll i taktpinnen, ägde pucken och egentligen skapade allting. Så fort vi tappade i skridskoåkningen låg vi på varandra för att öka den. Vi lyckades få in fyra puckar under den andra perioden, där Super-Nisse fick in två stycken, Matte "Micke Renberg" K en och publikfriaren "Bagarn" Tegelid en. Vi hade återigen en positiv skottstatistik som löd 16-7.

 

 

Den tredje perioden försökte vi trycka lite mer på vad vi pratat om inför matchen. Laget före Jaget. I den tredje perioden talade den klyschan ett än tydligare språk då vi hade mer att vinna på att inte släppa in något mål än att fiska till oss ett sjunde mål. Både vi och Boden Warriors drog på oss två utvisningar vardera men med skillnaden att vi lyckades göra ett mål i PP samt att vi även gjorde ett i BP. Dessutom producerade vi även ett mål i fem-mot-fem. Med sju minuter kvar av matchen hade vi en ledning med 9-0. I det läget, och sett till matchbilden, så var vi alla rätt trygga med att vi skulle få med oss tre poäng. Redan då drogs en telefon upp och ringde in en pizzabeställning för att fira vinsten. Matchen var egentligen spikad och klar och vi kunde gärna gå för ett tvåsiffrigt resultat... men vi ville verkligen inte släppa in något mål, så vi började försöka hjälpa Henke i målet mer, som fram tills dess lyckats rädda puckarna mest på egen hand, genom att ge Boden Warriors mindre farliga lägen. Dessutom hade vi blandannat Peter Karlsson och Viktor Larsson som båda slängde sig och täckte skott med bara ett fåtal minuter kvar... och en seger säkrad. Stort! Dessutom försökte vi ligga på varandra att inte chansa bort något trots att det är extremsvårt att hålla sig ifrån att våga något extra ute på isen. Med bara några få minuter kvar lyckades vi tillochmed skapa en stor irritation i båset över just en sån extragrej. Trots att vi satte krav på varandra, försökte minimera deras farliga lägen och täckte skott så förlorade vi ändå skottstatistiken med 15-12 men Henke i kassen var självklart ännu mindre sugen att släppa in ett, än oss andra, så han spikade igen målburen totalt och signalerade ett "Sorry, inte idag" till Bodenbåset. 

 

 

Vi vann matchen, tackade vår underbara publik och återvände till omklädningsrummet för att fira poängen med nyinkommen pizza och segervrål. Först fick vi dock köra en liten grundkurs i vad den/de utvalda spelarna skulle ropa som vi övriga kunde svara på... men efter 4-5 försök satt den! Den är inte såå jävla svår egentligen:

 

 

Klippet taget från en av Super-Nisses matcher

 

 

 

 

 

Extraskoj som får glädjebägaren att rinna över är att vi kunde rulla matchen på fyra kedjor, där samtliga femmor presterade fart, chanser och även producerade mål. Ingen föll ur... och dessutom stoltserade vi med 139 betalande besökare, trots vår dåliga trend. Det är på riktigt alldeles jävla underbart för oss på isen.

 

 

Tittar man på besökarstatstikens topp 3 så ser det ut som följer (samtliga lag har haft fyra hemmamatcher)

 

1. Överkalix IF 657 besökare (Snitt: 164)
2. BT City 186 besökare (Snitt 46)

3. HC Luleå 184 besökare (Snitt 46)

 

 

BT City och HC Luleå är båda två Luleålag och har lite större kommuner än vi i Överkalix.

 

 

 

En missuppfattning är att det här är Min blogg. Det är fel. Jag skapade den bara. Förhoppningen var att med ett tjugotal spelare skulle varje klara av att skriva ett inlägg i veckan, vilket hade resulterat i tre inlägg dagligen. Det var en jättebra idé, lite som att se Zlatan dunka in ett frisparksmål och själv vilja prova detsamma hemma i vardagsrummet, med dotterns mjukisfotboll, och man liksom flyttar undan en fåtölj, viker upp mattan och ger sig själv en riktigt fin ansats och sedan backar man, tittar lite obrytt åt ett annat håll, låtsas som om man får grön laser i ögonen som man självklart helt iskallt ignorerar, sedan hittar man en punkt på väggen där man ska sikta, tar sats och dunkar lilltån i bordskanten. 

 

 

Jag märker nu i efterhand att liknelsen mellan ett inlägg här och en frispark i vardagsrummet hade varit bättre om jag formulerade om det sistnämnda till just ett fotbollsinlägg, men det orkar jag givetvis inte ändra till. Jag orkar helt enkelt inte tänka mer på fotboll för att det är ungefär lika intressant som att se färg torka... på ett bildspel.

 

 

Herman har iallafall lovat att skriva ett inlägg här, nångång. 
Hoppas att fler hakar på. Vi har faktiskt galet mycket läsare på bloggen.

Nåja, det är gratis att önska. Så, det är värt att fortsätta med det.

 

 

 

 

Det blev en förlust mot Kiruna City med 4-3. Jätteglädjande att publiken kommer till hallen. Jättetråkigt att vi inte kan bjuda tillbaka med en seger. Ny förlust. Vi har ingen som helst bortförklaring, hur mycket vi än letar. Vi förlorade...

 

Det är min analys. Någon annan får gärna komma med ett referat... eller något.

 

 

Denna viktiga helg inleddes med ännu en förlust. Rosvik blev tillslut alldeles för svåra att slå idag. Vi hängde med och hade 0-0 efter första perioden. Gjorde egentligen bara två misstag under andra perioden som dessvärre straffade sig så att vi fick inleda den tredje perioden med ett underläge med 2-1. Vi ville givetvis kvittera under den sista perioden och var överens om att vi skulle ha tålamod, men slutperioden var inte ens en och en halv minut gammal innan vi drog på oss en utvisning, en utvisning som Rosvik bara behövde runt 18 sekunder för att förvalta. 3-1... Det skulle vi väl också kunna kvittera, men vi drog på oss ytterliggare en utvisning. En utvisning som vi förvisso klarade av, men minuten efteråt satt 4-1. Tremålsunderläge med tio minuter kvar, men vi skulle väl kunna ta in ett mål åtminstone och skapa lite match av det. Två minuter senare hade vi ännu en utvisning, en utvisning som Rosvik förvaltade på bara åtta sekunder. Med sex minuter kvar av matchen får vi in 5-2:an, sedan har vi två raka powerplay där vi dessvärre hinner släppa in ett mål i öppen bur innan vi får in 6-3:an.

 

Matchen var dock körd. I efterhand var vi ännu en gång alldeles för otillfredsställda med hur domarens tombola gick och lade över en del av förlusten där. Men jag vet inte, vi får vara försiktiga med det och istället se till att vi blir mer svettiga i varje match. När vi tar vår nästa seger så ska det givetvis vara för att vi kämpade oss till den segern, inte för att vi hade tur med domsluten. 

 

 

När varje spelare kan gå och lägga sig på kvällen och känna sig stolt över hur hårt han arbetade, den kvällen sover vi med tre poäng under kudden. Jag ser gärna att söndagkvällen blir så. För imorgon, söndag, ställs vi mot Kiruna City på hemmaplan. Ett Kiruna City som grusade vår chans till kvalspel till Div1 ifjol, i säsongens sista match. Ett Kiruna City som istortsett alltid slagit oss. Så, ikväll sover vi med självkritik och imorgon ska hjärtat dunka igenom skulderskydden, svetten ska göra isen gulfläckig och låren ska brinna. Imorgon ska vi ge allt. Det kan vi kräva av varandra. Nu har vi fått nog av halvdana insatser. 

 

 

Söndag 27:e oktober 14.00 - i Skogshallen

Vi ses där!

 

 

I slutet av förra säsongen började det snurra rykten om att vår framfart lockat till sig ett tidningsreportage av NSD samt att ett band tänkte göra en låt för oss. Det dröjde inte länge innan vi hade en dubbelsida i dagstidningen, men låten hölls mer hemlig. Inför hemmapremiären mot Malmberget dunkades låten igång i högtalarna och blev vår nya introlåt, nu har den äntligen dykt upp på nätet - för er som än inte kunnat ta er till Skogshallen. Gruppen som skapat låten går under namnet The Bänkvärmers, men rykten gör gällande att det är ett sidoprojekt för sitt redan framgångsrika band. 

 

 

 

Se till att lyssna, njut och le!

 

 

 

 

Den Blå Maskinen har stött på en uppförsbacke. Efter att ha bombarderat HC Luleås målvakt med skott från alla olika lägen, utan lyckat resultat, noterades vi för en suddenförlust. Matchen efteråt skulle vi revanschera oss mot BT City men istället för att ösa på så höll vi tillbaka i allt och mest stod på hälarna och lät dom kontra in mål efter mål och istället för att släppa loss började vi mer och mer vända oss mot varandra och skapade mer klagomål än jävlaranamma. Vi försökte möblera om i formationer men det var lönlöst när vi ändå inte var beredd att bli svettiga. Nu står vi noterad för en förlust, vilket inte innebär att himlen faller ner. Ja, påsättochvis gör den ju det. Förbaskade snö och regn! Men en förlust har gjort oss mer illa än vad det ska ha gjort. Träningarna har även blivit lidande av det då vi mest bara har Viljat göra saker, istället för att Göra saker. Kort och gott så grävde vi ner oss. Träningarna har haft dåligt med deltagare och... ja, mycket har varit för dåligt och nu går vi in i en helg då vi möter Rosvik på bortaplan på Lördag och sedan Kiruna City på hemmaplan på Söndag. Två förmodade topplag ska mötas och vi har inte den ultimata förberedelsen för det. Men vi ska kämpa oss upp nu! 

 

Man pissar längre i medvind, men vi tar på oss regnkläderna och ser till att trycka hårdare.

 

 

 

Nog om det.

Ni har väl inte missat intervjun som Norrhockey.se gjorde med Jens Sandin?

Den går att läsa här - En intervju med ett riktigt Hockeyhjärta

Dessutom kan vi meddela att våra nya matchtröjor och damasker gör premiär i helgen

 

 

Fortsatt önskar jag en länk, en fil, info eller vad som helst till vår nya introlåt.

Vill kunna dela med mig av den i sin helhet - här på bloggen.

Kontakta gärna på:  [email protected]

 

 

 

Vi avslutar med världshistoriens mest tvivelaktiga citat, av Joakim Nilsson:

 

 

 

 

Vi kör lite matchbilder från bortamötet mot Övertorneå samt hemmamötet mot Malmberget. Supportergänget - Blå maskinen har stått för dessa. Vi vidarebefodrar dom bara. Varsågoda.

 

 

Vi har hunnit med att slå dåvarande serieledande Malmberget AIF på hemmaplan, samt torskat, i sudden, mot de nya serieledarna HC Luleå på bortaplan. Dessutom har vi presenterat det nya matchprogrammet, fått oss en ny introlåt, som jag önskar kunna lägga upp även här, samt att vi fått oss en ny huvudsponsor. Eller, huvud och huvud... vi har ny reklam på hjälmarna. Mycket går bra, men en sak har vi fortfarande problem med. Vi har fortfarande brist på vit tygtejp av den smala modellen. Just nu har vi mängder med bred vit tejp som vanligtvis används av hockeyspelare för att laga skador. Jag misstänker att det är för att Kristofer Lång är tillbaka i laget. Han är nämligen känd för att tejpa ihop sina öppna sår, avslitna ledband och brutna ben (typ).

 

 

De yngre i laget har sittplatserna närmast dusch och toalett i omklädningsrummet, så man missar mycket av vad som händer i det hörnet. En grej jag noterade var dock att Lucas Vallgren Nilsson tar med sina hockeyklubbor i en egen klubbväska och förmår sig inte ens att plocka ut dom när dom ska tejpas. Han öppnar väskan en liten bit, sticker ut bladet och tejpar. Lite av hockeyns svar på snabbmatens "Äta direkt i påsen". Udda.

 

 

Vi hade en tung kväll mot HC Luleå senast. Vi gjorde inte vår bästa match, men vi gav dom en match iallafall. Vi försökte styra hela matchen på Barcelona-manér och avfyrade uppemot 60 skott, men brejkdänsarn i motståndarmålet stod både på fötter, händer och huvud och parerade nästintill allt. Vi fick in tre puckar, men det var en för lite. Förlust med 4-3 på övertid är tråkigt, men det går att ta med oss en hel del inför lördagens match mot BT City.

 

 

Värt att notera är att Herman är inne i en magisk svit där han inte fått en ansiktsskada på hela tre matcher nu. Peppar peppar. 
Och själv överger jag tröja nummer 12. Knåd har paxat nummer 10, Vikman har paxat nummer 20 när han kom tillbaka, så min etta och tvåa från dessa nummer har fått duga fram till nu. Nu tänker jag istället iklä mig nummer 70, för jag har saknat att vara en nolla.

På återseende

En ny vecka på is genomförd. Vi har varit hårt ansatt av förkylningar men har nu börjat få fler och fler spelare intrillade i omklädningsrummet för varje träning som går. Vi har haft en bra träningsvecka med mycket skriskåkning (Nej, jag stavade inte fel. Interngrej bara. Skitkul om ni alla fattade den, men det gjorde ni såklart inte. Men, hursomhelst så var den kul) och kamp trots att SHL-coachen (enligt uppvärmningsstället) är på "utbildning".


Det har dock varit rätt fult spel i veckan. Anders Vikman hade ett par träningar där han försökte filma till sig straffar på tvåmålet och Rikard Boudin bjöd på en riktigt smutsig handpassning på offensiva blålinjen. Lyckligtvis har Herman Wallenberg klarat sig undan fler upperbody injuries. Nils "Rullatorn" Jakobsson har dessutom haft en riktigt pigg vecka och ser ut att vara i xonen (Jag vet inte ens vad det betyder. Hoppas på att Robert "@EnkelP" Pettersson på Hockeysverige.se kan förklara sig snabbt och utförligt... men hursomhelst så verkar Nisse vara där).

 

 

Vi hade ett tolvdagars uppehåll mellan första och andra seriematchen, dels för att förbundet jobbar lite så och dels för att Boden HF ville möta oss när vi var så dåligt förberedda som möjligt. Bodens heder har fått sig en törn men förbundet har klarat sig lite bättre nu när Onsdagens bortamöte mot Övertorneå HF flyttats till nu på Söndag, eftersom att Övertorneå har några spelare som inte vill träna med laget och heller inte tvingas pendla från Luleå, under en veckodag, en enda dag under hela säsongen. Men vilka är vi att omöjliggöra en flytt på matchen? Så vi samlar ihop de tillgängliga och åker upp för ett derby. 

 

 

Den Blå Maskinen har en Facebookgrupp för fans - Sök Blå maskinen, och dess eldsjälar, som valde att missa hela inledningen av säsongen pga utlandsresor, är nu hemma i Överkalix och under senaste träningen smög dom runt med meterlångt kameraobjektiv för att fånga hela träningen på bild. Mattias Karlsson och Kristofer Lång satt i båset och sa "Nä saataan, int ska ja va me på nå bild! Sätt bort den där fotografiknäpparmojängen", dom verkar ha blivit bönhörda. Hela träningen bilddokumenterades och Den Blå Maskinen-bloggen har valt att leta fram guldkornen!


Vad jag gör på jobbet som dagisfröken



Vad Henrik Larsson gör på jobbet som David Beckham

 

Efter bara några få veckor på is, med ytterst begränsad spelarnärvaro och sedan två dåliga träningsmatcher i bagaget, skulle vi försöka klara av en seriepremiär, med influensadrabbad trupp, mot Boden HF. Inför viste vi inte mycket mer än att vi skulle möta ett gäng som precis flyttats ner från Division 1, men med en målsättning på att ta sig tillbaka inom två år och sedan försöka nå Hockeyallsvenskan inom fem år. Vi mötte alltså ett laget med den absolut högsta målsättningen under den sämsta tänkbara tiden. 

 

Efter bussproblem kunde vi ansluta till Boden just innan isuppvärmningen skulle dra igång, men lyckligtvis har Boden hockeyvärldens varmaste ishall, typ, så det behövdes varken tvånudd, en längre promenad eller en joggingrunda för att komma igång. Man var varm direkt. 

 

 

Vi börjar matchen bra, med hård forecheck där vi sätter motståndarbackarna i panik och vi vinner matchbilden ganska snabbt men det är ändå Boden som gör det första målet, i PP, efter ett skott från blålinjen, som styrs framför mål. Vi fortsätter att försöka gnugga på, försöka att komma in i allvaret, försöka att hitta positioner på plan och försöker givetvis att ta ledningen i matchen, men misslyckas. Boden får även göra 2-1målet och vi tvingas jaga igen. Något som vi mer eller mindre blivit kända för är att aldrig vika ner oss, aldrig ge upp och bara fortsätta att jävlar köra... så givetvis lyckas vi göra en sen kvittering med mindre än minuten kvar och ta matchen till "Sudden". I det lilla uppehållet mellan tredje perioden och övertiden så bestämmer sig en Bodenspelare för att göra något klokt genom att helt oprovocerat åka fram och gnugga en handske i ansiktet på en av våra spelare så att hans lag får chansen att spela om bonuspoängen, i övertiden, med en man mindre på banan. 

 

Vi var några som funderade på varför han egentligen gjorde så, och vi kunde snegla över till motståndarbåset för att se tränare och lagkamrater också fundera över varför han gjorde så. Men, det fanns säkert en tanke bakom det. Hursomhelst så utnyttjade vi det läget och avgjorde matchen i powerplay. Vi fick inleda säsongen med en seger. Vi tog matchen på fullt allvar trots att det är omöjligt att inte räkna den som en träningsmatch just eftersom att man behöver en hel del träningsmatcher för att komma igång. Det var förmodligen samma sak för Boden och de första omgångarna kommer nog också vara lite av träningsmatcher på fullt allvar. Division 2s egna European Trophy-version. 

 

 

Herman Wallenberg har under de två första matcherna först fått en klubba KASTAD! i ansiktet och gjort illa sin käke för att i nästa match få en puck i ögat och totalt murat igen det. Vad valde han då att göra i den tredje matchen? Självklart tog han emot ett slagskott just under det tidigare igenmurade ögat och skapade sig själv ett litet Quasimodo-ansikte. Jag gissar att han längtar till nästa match...

 

Mattias Karlsson ville inte vara sämre så när han gick ner för att checka fast motståndare så tog han emot en liten klubba mellan näsan och överläppen och gav sig själv ett skapligt hål där, samtidigt som han tömde ut lite överskottsblod. Enligt rykten gav såret blygsamma tre stygn. Jag vet inte, men... hade jag varit han så hade jag åtminstone bett om fyra-fem så att det känns lite tufft åtminstone. Innan han fick åka och sy ihop överläppen så försökte han lappa ihop sig med ett stort vitt plåster vågrätt mellan näsan och överläppen. Som en form av vit brandmansmustasch.

 

Anders Vikman lyckades dessutom backa in i en yxhuggande hockeyklubba som träffade hans rygg och knäckte klubban på mitten. Man minns när Donald Brashear åkte in i McSorleys klubba faktiskt mycket mjukare än detta. Det gav en rätt ordentlig utvisning det. Vikman fick dock ingen utvisning med sig. Vet inte om det är för att yxhuggande klubbor som slås i bitar är svåra att upptäcka eller om det beror på den nya regeltolkningen där bara hakningar bör försvinna

 

Linus Krantz fick en likadan sving slungad mot sig, men han hann inte riktigt backa in i klubban så den träffade aldrig honom. Givetvis kunde det då inte heller ge någon utvisning. 

 

 

Nu längtar vi till nästa match. Då går vi för tre poäng!

 

 

Idag startar säsongen på allvar. Förra säsongen huserade Boden HF i Division 1 och siktar på att sejouren i Division 2 nu ska bli kortvarig. Blir inte mycket "Inför" från min sida eftersom att jag inte vet ett smack om motståndarna, men något jag kan tipsa om är - om jag förstått det rätt - att matchen kommer websändas.


Följ länken - > http://www.livearena.com/Content/Index/6986

 

Där sajnar man upp för en månads medlemskap för 59 kr och sen lutar du dig tillbaka i datorstolen med några grönsaksstavar och hejar på oss från distans.