>> Den Blå Maskinen <<

Nu var det ett tag sedan det skrevs här. Jag själv har försökt bli tillfreds med faktumet att säsongen tagit slut och på det jobbiga sätt den gjorde. Man börjar acceptera det mer och mer och nu plockar jag fram löparskorna och den där gamla t-shirten som ger skavsår på bröstvårtorna, men som ändå används eftersom att jag har någon form av separationsångest gentemot just den tröjan... något traumatiskt måste ha hänt när jag var barn... nåja.

 

 

Samtidigt som väskor packas för en avslutningsresa så spelades det en företagscup i Kalix ishall. I den cupen hade vi ett Team Överkalix med gamla spelare, inklusiva unggamla Vikman, och gammalunga Herman. Det laget gick från klarhet till klarhet och var påväg mot en seger men blev utdömd av idel hemmadomare. Snopet. Dessutom lirade även Jocke Nilsson, Henke och Mumbiz samtidigt som Ben Stiller och Johan Ek var coacher. Så, vi hade representanter på plats... i flera lag.

 

 

 

Kvalet till division 1 har startat.

Den där kvalet som rann oss ur händerna har också en liten annan historia bakom sig, som inte stämmer överens med förbundets "raka" förklaring. Jag har i inkorgen mailet från inbjudan till kvalspelet. Inte förfrågningen. Inbjudan. Dessutom gör sig "insidekällan", som sa att åtminstone ett av division 1-lagen fick en dyr telefonräkning efter gnäll till förbundet, mer av värde efter att det bekräftats från fler än ett håll. Men det är deras problem. Vi tog oss inte dit på sportsliga grunder, fick en möjlighet att spela men det tycktes väldigt fel så det enda rätta var att logiskt sett hålla kvalstrecken heldragna. Det blir dock intressant att se hur kvalet går. Det är en stor spänning och den första matchen spelades i söndags... där SK Lejon tvålade dit Boden HF med 5-4. Nästa match är idag och den är mellan Boden HF och Kalix UHC. Just nu har div 2 ett övertag. Men mycket kan och lär säkert hända också.

 

 

Intressant även i kvalet upp till hockeyallsvenskan. Där både Piteå, Kiruna och Björklöven är med i racet om två platser. Om minst ett av lagen lyckas gå upp... så innebär det förmodligen att division 1, i norr, måste utökas med minst ett lag. Men, givetvis lär Boden eller Kalix, eller även båda, tacka nej till det... eftersom att dom inte når dit på sportsliga grunder... och det vore då väldigt fel att ta den platsen eftersom att kvalstrecken faktiskt är bestämda att vara heldragna.

 

 

 

 

Supportergruppen Blå maskinen - på Facebook - har nu över 300 "gillningar". Stort.

Förhoppningsvis kan det öka än mer.

 

 

Snart börjar även Silly Season att dra igång mer på riktigt. Många kontrakt ska förlängas, en del ryktas även bort... men sådant brukar inte Elitserieklubbarna presentera förrän efter säsongen.

 

 

 

Jag har precis varit i kontakt med ordföranden i tävlingskommitéen för Norrbotten, och Region Norr, och fått lite frågetecken uträtade. Jag sätter ut vilka uppgifter som gäller.

 

 

Vad som hela tiden har varit beslutat, redan från seriemöten inför säsongen, och aldrig ändrats på, var:

 

-

 

Det beslut som fattats avseede kvalet till div 1 finns i ett protokoll

från seriemötet förra sommaren för Div 1 (och Alltvåan). Där står det att

det är fyra givna placeringar som går till kval: Lag 2-3 från
fortsättningsserien div 1 norra A (Kalix UHC och Boden HF) samt 1-2 från Alltvåan
Norra (SK Lejon och Clemensnäs HC). Att sedan Clemensnäs HC hoppat av förändrar ingenting.

 

 

Den förfrågan som gjordes till oss och Kiruna City var just en förfrågan (intresseförfrågan)

och inget löfte om kval och anledningen till att förfrågan överhuvudtaget gjordes var efter en miss

i protokollet från seriemötet och den missen blev rättad.

Det hade alltså inte spelat någon roll om vi eller Kiruna City

hade tackat Ja till förfrågan... kvalet hade ändå spelats mellan de lag som tagit sig dit rent resultatsmässigt.

 

 

När det kommer till Kvalgrupp B så Ska samma förutsättningar gälla men där har det

missats att delge förutsättningarna och därför har ett okvalificerat lag fått en plats, men bara för

att det felat "där" så ska det inte felas "här"... det blir inte rätt för det.

 

Ansvaret för serierna ligger dessutom på Västerbottens, och inte Norrbottens, Ishockeyförbund.

 

-

 

 

Vi fick höja pulsen lite i ett par dagar men får givetvis acceptera vad som gäller. Det har alltså inte skett någon miss på vårt kontor eller på något av de andra lagens kontor. Vi får, helt enkelt, istället glädjas åt de oerhörda framsteg, jämfört med de senaste säsongerna, vi tagit på alla platser, både på och utanför isen... klappa oss själva på bröstet... och sikta in oss på att göra nästa säsong minst lika bra. Vi var två ynka poäng från att nå kvalspel. Två ynka poäng.

 

 

 

Kan även meddela att vi nu också är med i nätverket NorrHockey - http://www.norrhockey.se

Kika gärna in där och se vad det innebär. Händer rätt intressanta grejer där till nästa säsong.

 

 

 

På måndag fick vi och Kiruna City förfrågan om att spela kvalspelet, istället för Clemensnäs HC, upp till ettan tillsammans med SK Lejon, Boden HF och Kalix UHC. Vi alla var eniga om att vi kör kvalet. Under tisdagen tackade Kiruna City nej och frågan går då automatiskt över till oss. Efter det så har ingenting hänt fram till idag på morgon då vi fått veta att de på något sätt har ändrat sig... igen... och vi kommer därför inte tillfrågas om att ta den platsen.

 

 

Så... ja. Någon med exakt information får väl gärna dela med sig av vad fanken som hänt.

 

 

Förbundet är inte känd för att vara förtroendeingivande... och det har inte blivit bättre nu.

Från första början så gick dom ut till åtminstone division 1-föreningarna och meddelade att inget lag kommer att tillfrågas om att ersätta ett lag i kvalet som valt att tacka nej. Under säsongen har dom återigen meddelat att dom står fast vid det beslutet. När säsongen dock var slut så valde dom att ändra sig och skickade ut förfrågningar ändå och någon gång efter den förfrågan så ångrade dom sig igen och valde att ta tillbaka det.

 

 

Vi kom inte tillräckligt högt i tabellen för att kvalificera oss för kvalspel och därför förtjänade vi heller inte den platsen, helt på sportsliga grunder. När nya möjligheter dök upp så var det en självklarhet att tacka ja till den möjligheten, men den försvann dock lika snabbt.

 

 

 

Nu låser vi in utrustningen i källaren och väntar på nästa säsong.

Hoppas att ni alla har en bra sommar och kommer tillbaka till Skogshallen när det är dags igen.

 

 

 

 

Tar på mig dumstruten och ställer mig i skamvrån. Jag har missat en spelare som tyvärr tvingats gå skadad en längre tid. Erik Hedlund. Jag vill gärna låtsas som om jag medvetet missat honom för att göra ett eget inlägg till honom men... eller vänta, jag gör ju det just nu. Glöm det jag precis skrev. Det här är ett eget inlägg till Erik som funnits med på ett hörn, vårt "fan vad trångt vi har det i omklädningsrummet"-hörn, hela säsongen. Han har enbart varit med i sju matcher i början av säsongen men alltid kommit till träningen och visat sig. Vissa spekulerar i att han inte orkar fylla på sim-kortet till telefonen och därför inte kan meddela frånvaro... så han måste komma till hallen för att slippa böter. Andra tror att det är för att han är en del av gänget och alltid gillar att komma ner och kasta lite ord och hjälpa till i båset. Han deltar alltid.

 

 

Är vi i pendlarbilen lite halvsen till träning så ser vi honom ligga på bänken, i hörnet, och ta upp plats. Dessutom har han en yllemössa som får honom att se ut som Nils Karlsson Pyssling. Är vi i tid så möter vi honom efter att han precis varit ut och känt om kroppen håller och även testat om isen är i dugligt skick för oss.

 

 

En skön kille, som varit med länge i laget, som även är en skicklig back. Han pratar dock alldeles för mycket om fotboll och så är han lite elak av sig, vilket märktes när jag pratade med honom medan han höll på att linda en knopp på klubban:

 

Jag: Hördu, det där är ju en skitful knopp. Den är typ i botten 5 av snygga knoppar.

Erik: Ja, den är ju som knoppen mellan dina axlar...

 

 

 

 

Även ett bonustack till Kiruna City-spelaren som tydligen läser bloggen och var trevlig nog att varna vår Peter Karlsson, redan i första perioden, om att han ska akta sin näsa.

 

 

 

 

Nu ska jag absolut inte bli långdragen och sentimental... men det är inte bara på isen som det har varit fantastiska prestationer. Jag talar för mig, men kan faktiskt garantera att alla står bakom mig så jag vågar tacka å allas vägnar. Vi har ledare runt isen, ledare ovanför oss som nog aldrig någonsin motarbetat oss överhuvudtaget, vi har en supportergrupp och en fin publik. Dessutom har eldsjälar arbetat hårt, på egen hand, för oss och framförallt för folket i Överkalix. Den här säsongen har varit fantastisk på isen och fantastisk utanför isen. Man vill ta i hand med alla och verkligen tacka samtliga personligen. För några år sedan så hade det varit lättare, men nu har vi fått ett sånt stöd... av så många att det vore omöjligt. Vi är oerhört tacksamma och samtliga ska ta åt sig av det.

 

 

Nu försöker jag släppa hur säsongen slutade och håller mig lite nergrävd till avslutningsresan.

Nästa Måndag så åker löparskorna på.

 

 

 

Tack ALLA för den här säsongen!

Nu är det bara att börja om.

 

 

 

 

 

Det blev en tung förlust i den sista matchen. Vi vill alltid vinna matcher och nå så högt som möjligt i tabellen. Med facit i hand så kunde vi nå väldigt högt och när besvikelsen och tomheten, som infinner sig just nu, släpper så kan vi titta tillbaka på säsongen och vara väldigt stolta över vad vi åstadkommit. Vi har fått hem Anders Vikman och Rikard Boudin, som burit tunga laster hela säsongen. Vi var nära att tappa både Herman Wallenberg (Kapten) och Nils Jakobsson, men även dom valde att spela kvar och har lyft laget kväll efter kväll. Joakim Nilsson återvände efter en säsong i Kalix och har kväll efter kväll varit en potentiel matchvinnare. Martin Ström valde att börja spela hockey igen, efter ett uppehåll på tre år, och har vuxit för varje vecka som gått och varit en oerhört viktig kugge på backplats. Man har knappt kunnat se att han varit borta från hockeyn. Dessutom har han ett fysiskt spel som sänkt även de största motståndare. Ovärderliga nyförvärv.

 

 

Vi fick två nya killar i David Tegelid och Jesper Emanuelsson. Två som jag inte visste någonting om, men som imponerat oerhört mycket. David har "gjort sitt" oerhört bra och har förtjänat beröm kväll efter kväll. Jesper har varit som den där ekorren i filmen - På andra sidan häcken - efter att ha druckit en energidryck. Han har åkt så mycket skridskor att ljumskarna brast och foten höll på att lossna. Han har tacklat sarger på träningar, tacklat spelare på uppvärmningsövningar och varit överallt... alltid.

 

 

Vi har haft spelare som fått "mindre" istid, men som alltid kommit till träning och försökt visa framfötterna. Dom har blivit uttagna till match och trots att dom "fått vänta på sin chans" så har dom varit där... visat god min, god vilja och god attityd. Dom har aldrig gnällt, trots att dom aldrig någonsin kan ha varit nöjd över läget. En sådan inställning föder än större chanser och kommer definitivt att hota platser framöver. Sami Kemppainen och Adam Keinström har tyvärr haft den "rollen". Många gånger har dom förtjänat än mer istid, men samtidigt så har deras vilja visat att dom är redo att kämpa igenom sommaren med träning, för att förtjäna än mer speltid.

 

 

Vi har trotjänare som spelat i laget i flera år nu. Spelare som var med när Överkalix IF låg i botten av grundserietabellen och i botten av fortsättningsseriens tabell... år efter år. Men som stannat kvar, utvecklats och fört laget högre upp. Peter Karlsson var en liten jäkla knatte men har vuxit till sig på plan och äger större ytor hela tiden. Dessutom provades han som back ett tag, en omställning som är bra mycket svårare än vad man kan föreställa sig, och var en av de bättre backarna. Han kämpar skiten ur sig, alltid... och är ett föredöme, alltid. Johan Ek har vunnit mer och mer istid, år efter år, och har varit en back i de två första femmorna hela säsongen. Aleksi Larsson har alltid kämpat. Många gånger har han tillochmed viljat för mycket, men han har alltid viljat ha pucken, Vill man ha pucken så vill man deltaga och vill man deltaga så krigar man för att vara en matchvinnare. Mattias Karlsson och Jens Sandin har varit "pendlare" enda sedan begynnelsen. Det kräver ett visst psyke att åka E10:an till träning och match, vecka efter vecka... år efter år... och knappt hunnit få i sig en matlåda efter jobbet innan det varit dags för att åka till träning. Jens har producerat en hel del och varit en toppforward halva säsongen, medan andra halvan av säsongen varit kantad av skador och diverse helveten. Mattias har varit en Holmström framför mål i powerplay hela säsongen, sedan har han även spelat som ytterforward och åkt så mycket skridskor att man trott att han var 15 år igen. Sedan har han även används som back i topplinorna och där skött sig utmärkt. Det var en tid där jag knappt kunde hålla mig från att ösa beröm över honom. Sedan har han haft matcher med mindre istid då han garanterat kokat inombords medan visat en fantastisk attityd utåt och när han kommit in igen... så har han åkt skridskor.... som fan.

 

 

 

Sedan finns det två trotjänare till. Jonas Karlsson och Patrik Blomdstedt. Jonas har blandat sitt spel med både stenhårt forecheckingarbete samtidigt som han har en otrolig förmåga att, med pucken i anfallszon, dra på sig så många motståndare som möjligt för att sedan släppa vidare pucken till lagkamrater som fått stå ohotade. Han visar aldrig några nerver och har nästan aldrig visat någon lägstanivå heller. Smygpassarnas konung. Patrik har "alltid" funnits. Han har varit en tuff forward som blivit en tuff back. En lagspelare som alltid blivit uttagen till match. Han har ett "fruktat" slagskott och har alltid viljat nyttja det. Har det hettat till runt våran målvakt så har han alltid bett motståndare att försöka låta bli att bromsa snö, eller vara där och peta, på våra målvakten. Den enda spelare, som jag hört, ha fått skolbarnen att "vara honom" under landhockeyn på rasterna.

 

 

Vi har ju målvakter också. Henrik Larsson, Christoffer Kangas och Fredrik Blom. Under första delen av säsongen spelade Christoffer till sig "första spaden" och var många gånger fenomenal medan Henrik kämpade till sig den platsen under andra halvan. Vi har målvakter med en tuff uppgift eftersom att vi försökt spela ett offensivt spel och många gånger släppt till alldeles för farliga chanser bakåt. Christoffer har ofta varit den mer lugna målvakten som varit mer rättplacerad medan Henrik varit mer "flaxig" och bjudit på mer spektakulära räddningar. Överkalix IF har alltid varit ett offensivt lag, där de tre målvakterna har haft ett mer otacksamt arbete med tanke på att motståndarna nästan alldeles för ofta "chansat" och mest legat och fiskat efter långpass och eventuella frilägen eller "två mot ett:or". Fredrik Blom har tyvärr varit borta endel. När han stått i kassen har han fått hjärnskakning och försökt stå i mål... med hjärnskakning. Men han har alltid kommit till träning, aldrig gnällt och alltid visat vilja.

 

 

Tyvärr försvann Michael Gahm, Emil Landrström, Gustav Ek och Simon Gahm under resans gång. Michael försvann nästan direkt medan Emil var med lite längre, men deras bortfall förstod man bättre. Gustav och Simon fördtod jag mindre. Simon var med längre och imponerade mycket. Han var stundtals riktigt bra och har varit en stor del av den framgång vi haft medan Gustav försvann tidigare och tyvärr på ett lite sämre sätt... som jag varit mer förbannad åt. Men det är som lagkamrat som jag varit förbannad. Som vän har det lindrat mer och Gustav har varit med på resan från "botten till toppen" och förtjänar beröm.

 

 

Jag är oerhört stolt över alla lagkamrater i år. Jag har ofta varit förbannad på dom... egentligen hela bunten. Jag har alltid ställt höga krav på alla. Ibland har jag svurit i spelarbåset... andra gånger har jag gnällt och tjatat i omklädningsrummet. Jag har egentligen aldrig varit arg på någon personligen... men varit fruktansvärt arg på situationer... där de inblandade ska veta att dom varit dåliga. När man ser kamraters högsta nivå... så kräver iallafall jag att deras lägsta... eller nä, även normala... nivå ska höjas än mer. Jag blev vald som assisterande kapten i år och eftersom att Herman är mer "tystlåten" har jag försökt ta på mig uppgiften som pådrivare. Någon gång, i någon match... hoppas man ju att ens ord har gett någon kraft och kanske kunnat leda till en seger. Om inte annat, så har jag försökt. Som spelare så är det omöjligt att säga hur jag "varit", det är andras uppgift att kritisera. Jag är iallafall glad över att alltid ha blivit uttagen till match, när jag klarat av att spela och försökt kämpa för att göra "Den Blå Maskinen" till något större än ett halvironiskt smeknamn efter två raka segrar... för fyra år sedan... när vi fortfarande var en riktigt bottenlag i division 2.

 

 

 

Hursomhelst så är jag oerhört stolt över hela truppen. Samtliga förtjänar så oerhört mycket beröm. Vi har tillsammans nått något högre än vad vi än kunnat hoppas på. Vi har hela tiden haft målsättningen, i gruppen, att hamna ovanför alla "strecken" oavsett vad vi, och andra, trodde om oss. Vi slutade trea i grundserien efter Kiruna City och Rosvik. I Alltvåan slutade vi fyra efter att ha förlorat den sista matchen. Det var så tätt att en match kunde innebära antingen en andra eller en fjärdeplats. Men, egentligen spelar fan inte den slutliga tabellplaceringen någon som helst roll. Vi kämpade, match efter match, för att nå högre och högre. Vi har spelare som för första gången fått möta lag från Västerbottenserien. vilket har skapat meriter för många. Vi har förtjänat framgång och ska vara stolta över det.

 

 

 

Det här är egentligen bara en liten del av beröm... allt som sker utanför isen är tillochmed än större. Utanför isen har vi skapat vänner för livet, historier för livet.... och framförallt minnen för livet.

 

 

 

 

Man ska inte låtsas som att vi inte drömde om ett kvalspel till division 1. Men, ett kval hade samtidigt enbart varit ett gäng bonusmatcher. Och, många i Kalixgänget drog nog en lättnadens suck... eftersom att dom ställde in träningsmatchen för att dom var rädda för fysiskt spel... i en jäkla träningsmatch. Fan om det hade lett till en tävlingsmatch!?

 

 

 

Givetvis kommer fler hyllningar, till folket utanför spelartruppen... men, nu är ni förmodligen så trött på att läsa att ni vill göra annat. Återkommer.

 

Klockan tickar allt närmare nedsläpp och vi spelare fyller på energitankarna med Peters kostråd. Varje gång man tittar mot klockan så börjar man längta mer och mer. SMS och meddelanden dyker ständigt upp med olika lyckoönskningar och frågor om parkeringsplatser runt Skogshallen. Det lovas storpublik i den anrika hallen och med det hittills goda stödet vi fått så kan vi nästan räkna med att vi spelare kommer få fortsatt extrahjälp från läktarplats.

 

 

Att det är en viktig match vet nog samtliga men trots det så behöver vi ändå inte känna någon onödig nervositet. Vi ska helt enkelt ge allt för att vinna en hockeymatch och pressen ligger istället på Clemensnäs i deras match mot SK Lejon. Dom har allt att förlora medan vi har allt att vinna och just därför kan vi vara helt fokuserade på vår egna uppgift och göra oss redo för att göra vårt jobb så bra som möjligt oavsett om det handlar om att vara bäst på planen, för dagen, på att dumpa ner pucken i zon, få ut pucken ur egen zon eller hålla en markering på tekning. Vi ska vara redo att göra Jobbet... och gör vi inte det ska vi vara redo att få sitta åt sidan en stund och mana på de andra att göra Jobbet än mer.

 

 

Det är de stora matcherna som är anledningen till att man spelar hockey. Det här älskar vi!

 

Vi är laddade... och fokuserade!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är förutsättningarna klara. Kiruna City besegrades av Rosvik med 10-3 idag och iochmed att Clemensnäs besegrade Lycksele med 5-1 så är nu Kiruna City borta ur kvalstriden. Nu står kampen mellan just Clemensnäs och Överkalix IF. Clemensnäs har ett försprång på 2 poäng samt en målskillnad med ett plusmål mer än oss.

 

Clemensnäs möter SK Lejon på bortaplan (men matchen spelas på deras hemmaplan pga tidsbrist i Skellefteå Kraft Arena) och vi möter Kiruna City. Rent praktiskt så räcker det för oss att ta två poäng mot Kiruna medan Clemensnäs måste förlora under full tid. Vid det utfallet hamnar vi på samma poäng, men vi får automatiskt en bättre målskillnad eftersom att vi får ett plusmål då... och Clemensnäs får minst ett minusmål. Tar Clemensnäs däremot sin match till Sudden, så måste vi vinna vår match efter full tid. Eftersom att matcherna även spelas samtidigt så har vi ingen möjlighet att spela "taktiskt", vi måste helt enkelt gå för seger och hoppas på att Clemensnäs förlorar sin match. Lägg till att Clemensnäs är enda lag som besegrad SK Lejon under hela den här säsongen, medan vi "bara" tagit fyra - av totalt nio - poäng mot Kiruna City. Det låter som att det kan bli en rätt spännande lördag, va?

 

 

 

Det känns som om vi spelat "årets viktigaste match" minst fem gånger redan iochmed att vi har haft som mål att alltid hamna ovanför alla "kvalstreck". Nu står vi dock inför årets viktigaste viktigaste match och eftersom att vi inte har den slutliga utgången av tabellen i våra egna händer så kan vi inte göra annat än att se till att gå för vinst. Ska vi gå för vinst så SKA vi dock kräva mer av varandra. Vi vann två viktiga matcher förra helgen, men vi måste spela bättre än då. Vi har kommit en lång väg den här säsongen och när vi står inför den sista matchen i seriespelet så tror jag inte att någon är sugen att riskera en förlust på just lathet. Vi har en match där vi ska åka mer skridskor än någonsin och ta ut oss i varje läge, mer än någonsin. Vi kan kräva av varandra att vi ska ge varandra så goda förutsättningar som bara möjligt för att vinna en match. Föreningen har hela tiden gjort sitt för att ge oss så goda förutsättningar som möjligt. Vi har fått bo bra, äta gott och resa bekvämt. Vi har stöttats av föreningen och tillsammans vunnit publik. En publik som vi just nu bara kan bocka oss - å det ödmjukaste - för.

 

 

 

Vi ska vara redo för det här. Vi ska ge Kiruna City en jävligt tuff uppgift och kan vi göra vårt jobb... för varandra... så är det just den rätta betydelsen av Den Blå Maskinen. Den Blå Maskinen är inget smeknamn på ett lag, det är en symbol... ett mantra... för kampen för varandra.

 

 

 

 

 

 

Vi spelare ska älska det här !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att vi tappade tre poäng borta mot Clemensnäs så hamnade vi i en liten motvind, i en uppförsbacke, med halt underlag. Om vi skulle ha chans att nå en av de två översta platserna i tabellen så var vi tvingade att vinna våra två matcher i helgen. Detta skulle dock enbart göra att vi fortfarande hade Chansen. Utöver det så måste vi förlita oss på att Clemensnäs förlorar minst en match, av deras tre återstående.

 

 

Vi var ett gäng med en stor press på våra axlar. På lördag skulle BT City gästa Skogshallen och vårt lag led av både skador och sjukdomar. Vi hade spelare som inte ens haft möjlighet att träna under hela veckan och dessutom tvingades David Tegelid lämna återbud efter att laguppställningen fyllts i. Efter första perioden fick även Jesper Emanuelsson kliva av matchen.

 

 

Vi kunde iallafall besegra BT City med 7-3, men det fanns inte tid för att glädjas åt det. Vi hade en ny match redan dagen efter och denna gång skulle Rosvik stå för motståndet. Ytterligare en måstematch. Segern mot BT City skulle vara meningslös om vi förlorade mot Rosvik. Pressen var precis lika stor då. I slutet av lördagens match fick dessutom Peter Karlsson kliva av med en befarad hjärnskakning och det var inte alls vad vår sargade trupp behövde.

 

 

Vi bestämde iallafall att vi skulle gå ut och köra på redan från start och det var vad vi gjorde såfort domaren släppte pucken. Vi hade ett stort skottövertag efter den första perioden. 20-3 var skottstatistiken men resultatet var 0-0. Bara 40 minuter kvar av matchen och självklart ökar pressen allteftersom att tiden tickar ner. Andra perioden hinner inte ens bli två minuter gammal innan Rosvik tar ledningen. Pressen ökade än mer och som en skänk från ovan lyckades vi kvittera under periodens sista minut. Matchen stod 1-1 och skottstatistiken i den andra perioden var 18-18. Vi släppte alltså femton skott fler än under den första perioden.

 

 

 

 

 

Vi har nu en period kvar. En period som vi måste vinna. I två perioder har vi knappt vunnit en närkamp. Vi har tappat puckar och slarvat "kring linjerna" i 40 minuter och Henrik Larsson i målet har fått rädda oss gång på gång. Tjugo minuter kvar. Att spela med kniven mot strupen ska man egentligen älska. Lever man för att tävla ska viktiga stunder vara det bästa man vet, men någonstans kändes det som om det var mer ångest än motivation. Sista perioden börjar och vi försöker höja varandra. Vi försöker skapa energi i båset och kämpa oss till en seger. Vi krigar oss igenom minut efter minut samtidigt som vi tappar än fler spelare med diverse skavanker. Vi det läget måste samtliga höja sig än mer, ta än större ansvar och vips får vi ett powerplay. En chans att skapa ett sånt momentum som Leif Boork ständigt gastar om medan han lutar sig bakåt och försöker nudda underläppen på nästippen. Vi misslyckas dock med att göra mål och nära nittio sekunder efter vårt powerplay är det vår tur att bli utvisad. Vi lyckas "döda" den utvisningen och klockan fortsätter ticka. Med sju och en halv minut kvar kommer vi i ett anfall. Joakim Nilsson driver in på högersidan, söker sig in i mitten och stänker in ledningspucken. 2-1.

 

 

 

 

 

Så viktigt. En ledning vi bara måste försvara. Henrik i mål bjuder på räddningar efter räddningar och vi "dödar" minut för minut. Med mindre än fem minuter kvar får vi ett bra anfall. Herman Wallenberg lurar på sig en försvarare och droppar pucken vidare till mig, jag är i ett jättebra läge och väntar på att målvakten ska falla ner med plocken ett par centimeter och siktar mot krysset... men bommar. Jag får tag på pucken, går runt målvakten, får in pucken... mellan målvakten och målburen... in i Slottet. Anders Vikman kommer störtande och trycker in pucken... men bom. Målvakten får en kroppsdel ivägen även på det skottet. Anders tar tillbaka pucken, vänder upp... hittar Jocke på blålinjen. Jocke laddar och stänker in 3-1. Och just då... släpper istortsett all press. 3-1 var en sådan lättnad och vi visste att den här ledningen skulle vi banne mig klara av att hålla.

 

 

 

 

 

Slutsignalen ljuder och vi hade lyckats ta sex, av sex, poäng i helgen. En chans att andas ut. Nu har vi en match kvar. Clemensnäs har två matcher kvar. Det är Clemensnäs vi ska passera när tabellen summeras. Clemensnäs möter Lycksele på onsdag. Vinner dom där så blir lördagen den sista omgången. En sista omgång där Clemensnäs måste förlora mot SK Lejon medan vi måste vinna mot Kiruna City. En AlltellerInget-lördag. En form av "Final". Men det är då...

 

 

 

 

 

Nu är den här helgen avklarad... och det är med en jävla lättnad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessutom hade BT Cty en fotograf på plats som fyrade av 123 bilder.

Dessa bilder hittas här -> http://www.laget.se/BTCITY/Picture/524935

 

 

 

 

 

På isen var helgen ett stort misslyckande, utanför isen var helgen dock oerhört lyckad.

 

Bussresan ner till Skellefteå var sådär jobbig som bara bussresor kan vara. Jag själv hade ställt väckarklockan, sedan vaknat mitt i natten och trodde att jag försovit mig - så jag slängde ihop ett grötkok, kaffekok och diversepackning. Sedan satte jag mig i soffan och bokstavligt slevade i mig gröten samtidigt som jag svalde ner alldeles för varmt kaffe i en stor stress. Efter att ha brännskadat munnen och verkligen satt igång ett oväder i magen så tittade jag på klockan... såg att den var strax efter 02.00... och insåg att det kommer bli svårt att somna om. Lyckades tids nog.

 

 

"Juniorerna" stod som vanligt för filmerna i bussen. En regel SKA vara att man aldrig hyr en uppföljarfilm, om man nu inte även hyr filmerna innan den, just av anledningen att ingen vill börja läsa en bok någonstans i slutet av den. Dom misslyckades därför med filmvalet. Jesper verkade dock inte bry sig mycket om filmerna eftersom att han låg och sov hela vägen ner. Han sov tillochmed i mittgången. På sitt ansikte. Alltså inte sådär gulligt vilande på kinden... det var mer så att han sov på ansiktet... med näsan rakt in i golvet.

 

 

På hotellet blev det lite av en lottning om vem man skulle sova med. Jag drog vinstlotten att få sova med Matte K. Den enda niten var väl att han inte pratade i sömnen... han svor. Länge! Högt! Men vi fick nog pris som den piggaste duon, av spelarna, eftersom att när vi rusade till frukosten, strax efter att dörrarna öppnats, så satt enbart Buss-Jocke och lagledar-Mats i restaurangen. Dom verkade ha vaknat än mer piggt eftersom att de var mitt inne i en diskussion om cylindrar, årgångar och motoroljor (typ) medan vi kalasade på samtliga frukostkallrätter. Sedan gick vi och lade oss igen. När vi vaknade nästa gång och gick för att äta av samtliga frukostvarmrätter så satt hela laget till bords. Jesper lyckades missa allt på hela frukostbuffeén och satt bara och tryckte i sig en äggröra och en klase vindruvor. Han visste inte ens att det fanns andra alternativ... på en frukost... på ett hotell. Priset till den tröttaste duon vann nog Knåd, på egen hand.

 

 

 

Fredagkvällen var jättekul. Herman och Jocke hade bestämt sig för att vara sådär lyxigt exklusiva så dom struntade i eftermatchlasagnen och istället svirade om till gåbortkläder för att leta reda på ett inneställe som serverade en "god köttbit". Medan jag och Matte K satt i ett par massagestolar och fick, bokstavligt talat, hela kroppen rörd så letade dom febrilt efter ett ställe som serverade en "god köttbit". Det slutade med att dom fick sitta i sina finkläder, på Sibylla, och skotta i sig en kebabtallrik som flöt i sina egna såser medan personalen körde någon form av allsång.

 

 

När mat och prat var gjort och vi sneglat lite på den där "landslag"sturneringen så slängde vi på oss badbyxor och gick ner till en relaxavdelning. Där satt vi överkroppsnakna med olika mängd brösthår och tittade på "Mello". Det åts chips, ölkorv och jordnötter och skapade en sådan romantisk doft i rummet att vi inte hade något annat val än att tvätta av oss i bastun. Sedan belägrade vi en bubbelpool medan en gymnasieklass, förhoppningsvis, höll till i den vanliga poolen. Ordet Förhoppningsvis kommer fullt naturligt med tanke på risken för att någon av oss kanske "spanade" någon gång då och då. Det var en väldigt avslappnad stämning med mycket prat och skoj. Slutligen anordnades en simtävling i poolen mellan mig och matrialar-Mumbiz. Graciösa delfinhopp igenom ring, ståpåhänder under vatten samt dyksim. Mumbiz var den vackraste fisken i poolen och lekte hem en totalseger efter en god balanskontroll under ytan och stilrena hopp igenom ringen som om han vore sjöjungfrun Ariels bror.

 

 

Jag hävdade vid en tidpunkt att den vanliga poolen hade saltvatten i sig. Jesper, som innan dess gjort vattenakrobatik från Adams axlar, dubbelkollade genom att, inte slicka lätt på läppen, sträcka ut tungan och skvätta ner munnen. Det kändes lagomt primitivt och bevisar att vi människor är släkt med aporna. Det var svårt att notera händelser men vi kan iallafall gott sammanfatta att vi hade en riktigt rolig kväll tillsammans, så som bara halvnakna hockeyspelande män kan ha, och kan sätta det mesta till minnesbanken för att tänka tillbaka på senare i sommar när man sitter och funderar på om man ska spela ett år till. Tyvärr missade vi vilka som gick vidare i "Mello" men det gör inget eftersom att denna förbaskade skittävling tvingade oss att spela söndagens match i Bolidens ishall istället för Skellefteås egna skrytbygge till ishall.

 

 

Helgens stora plus utanför rinken går till Peter Karlssons fokusering, Anders Vikmans oförstörbara frisyr, hotellets receptionist och Mumbiz. Den sistnämnda vann dessutom Most Valuable Person-priset överlägset och förtjänar en egen hyllning om och om igen. Kanske dyker upp ett inlägg om honom, gärna även ett av honom också.

 

 

 

Sedan åkte vi hemåt. Diskuterade fula fiskar, tittade på krigsfilm och luktade på Jockes gubbgodis.

 

 

 

 

 

Hej kära följeslagare.

 

Vi har stökat av en helg som man gärna packar ner i en gammal träkista, slår ett hänglås på, gräver ner på en öde ö, ritar en karta till platsen på ett kex och ger kexet till en hungrig papegoja. Matchen, på lördag, mot Clemensnäs slutade med en förlust med 9-6 och vi kan tycka att om man levererar sex mål framåt, på bortaplan, så ska man lyckas ta med sig tre poäng... men i ärlighetens namn så gav vi förmodligen bort fem-sex av dessa mål i utbyte mot att göra två-tre framåt och det vinner man ingenting på. Vi var virriga och slarviga i uppspelsfasen och förstörde nästan våra anfall på egen hand samtidigt som vi var oerhört ohjälpsamma i egen zon. Clemensnäs är inte bättre än oss, snarare tvärtom. Men vi gjorde oss sämre än dom. Tyvärr.

 

 

Matchen, på söndag, mot SK Lejon må vi ha varit dåligt förberedda för men lyckas ändå stå upp rätt bra... i en period. Som matchbilden såg ut då, hade den gärna fått fortsätta se ut. Vi spelade oerhört defensivt och gick mer på kontringar eftersom att SK Lejon är ett väldigt duktigt lag. Vi tappade ett par lätta mål, ganska snabbt, och tappade hänget i matchen ordentligt. SK Lejon vann istortsett varje lös puck och varje gång vi gick till anfall var det på egen hand... och blev avväpnade direkt. Tillslut kunde vi summera matchen med att vi blev riktigt utspelade.

 

 

Sista perioden av matchen mot SK Lejon präglades dessutom av en handfull matchstraff där hemmalaget stod för en del riktigt smutsiga påhopp. Huvuddomaren gjorde sitt bästa, men "tappade matchen" snabbare än oss och det får väl vara hans betyg för dagen. SK Lejons #7 lyckades dessutom spotta på ordet "Sportslig" men där förväntar man sig någon form av avstängning - för hockeyns skull, så det går jag inte in på.

 

 

 

Nåja, inget mer om matcherna är värt att orda om bortsett från ett plusbetyg till Jesper Emanuelsson, Peter Karlsson och Rikard Boudin som gav allt i byte efter byte.

 

 

 

 

Vi krävde minst 3, av 6, poäng i helgen. Kom hem med 0. Oerhört dåligt. Nu har vi kanske "landat" lite och kan börja om. 3 matcher kvar, samtliga på hemmaplan, och nu handlar ALLTING om att vara redo för match och kriga skiten ur oss i byte efter byte, i match efter match, för att sluta så högt upp i tabellen som möjligt och vi ska inte få den platsen... vi ska förtjäna den!

 

 

Kommer ett inlägg om lite mer roliga grejer från helgen som var.

Jag är en dålig förlorare och behöver släppa det lite.

 

 

 

Alltvåan går mot upploppsrakan. Vi har ett fyrapoängaförsprång till trean men en match mer spelad så samtliga poäng vi spelar om kommer vara ruskigt viktiga. Om vi inte vill att säsongen ska ta slut snabbt så måste vi ta ut oss mer i varje byte i varje match. Just nu har vi kvalplatsen i egen hand och egentligen kan den bara rinna ur vårt grepp genom lättja. Nästan enbart lättja och vi är väl skyldig varandra att det inte händer. Det blir en jädra kamp mot tuffa motstånd. De matcher som återstår för oss är Clemensnäs, SK Lejon, Rosvik, BT City och Kiruna City. Dessa fem lag, tillsammans med vårt lag... har de sex översta platserna i tabellen. Vi kliver, med andra ord, in i en period där vi måste, och Kan, kräva mer av samtliga spelare.

 

 

Ett steg mot kvalplatsen är att odla skägg. Ju fler strån laget har, dessto mer skräck sätter vi i motståndarna. Kan man ju inbilla sig iallafall. Det är värt ett försök. Därför har både Herman Wallenberg och jag själv satt igång att odla. Motståndare möter trotsallt hellre Kristoffer Berglund i en närkamp än Emil Kåberg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Matchens gigant startar ett litet testosteronvrål efter varje seger.

 

En liten smygtitt från vad som händer bakom spelarbåsets vägg.

 

 

 

Jens Sandin står för filmandet och dagen till ära står hans trunk inte ivägen för allt och alla.

 

 

 

 

 

 

Det blev en riktigt lyckad helg!

 

Burträsk besegrades med 8-3 på lördag och segern följdes upp med ytterligare en seger mot Lycksele, med 9-3, på söndag. Lägg till Onsdagens vinst mot BT City och vi noterades för nio poäng av nio möjliga under denna vecka. Det var både målet och kravet och det lyckades vi uppfylla.

 

 

Supportergruppen - Blå maskinen - startades i mitten av veckan och på bara några dagar hade dom inte bara satt i ordning ett stort arrangemang runt helgens matcher, dessutom hade dom jobbat in folk i Skogshallen. Närmare 500 besökare... vilket är en, istortsett, tiodubbling! av vad publiksiffran legat på senaste åren. Vi spelare kan bara tacka å det hjärtligaste för att det finns såpass många eldsjälar i, och kring, föreningen samt glädjas åt att intresset för laget, och föreningen, enbart tycks växa. All ära till er.

 

 

 

 

Vi då, vi håller till nere på isen och liksom bara spelar hockey och försöker vinna våra matcher. Helgens segrar smakar gott i tabellen och även fast vi inte egentligen kan vara helt nöjda med vårt spel så lyckas vi ändå producera en hel del mål och samtidigt inte släppa till allt för mycket bakåt. Vi vinner hellre med 5-0 än 8-3... men vi skäms inte över en vinst trots att vi inte spelar så bra som vi kan, det visar istället bara att det finns än mer att kräma ut ur oss. Men, vi bjöd storpubliken på både många mål och fysiskt spel... det bör väl locka några i publiken att komma tillbaka efter denna helgs västerbottenturné.

 

 

David "Bagarn" Tegelid har spelat sig in i själen hos folket och hade en egen hejarklack, i hörnet vid julgrannen, som gav honom välförtjänta hyllningar. Kampen mellan målvakterna blev oavgjord då båda dessa höll borta samtliga skott utom tre och tog varsin seger, nu får dom istället tävla på träningarna i veckan om vem som ska få förtroendet nästa gång. Peter "Ben" Karlsson gick ner som back i slutet av Burträskmatchen och skötte det såpass bra att tränartrion inte kunde göra annat än att låta honom spela back även mot Lycksele och då går han in och gör en riktig stormatch. Jag vet inte, men börjar misstänka att backar i grunden är riktigt usla och att det är därför vi nu kan stoltsera med fyra forwards på backplats och lite får visa backarna hur backar egentligen ska spela. Boudin, Ek och Ström kan behöva den lektionen av oss och får givetvis nu mest se och lära av oss under veckan.

 

 

 

Nu avvaktar vi några bilder av vår eminenta fotograf - Amanda.

 

 

 

 

OCH... jag vill stolt tacka för alla toalettpappersrullar som jag fick ta emot på Lördag. I nästa inlägg ska jag nog ta upp det här med avsaknaden av ett Xbox och en storbilds-tv.