>> Den Blå Maskinen <<

Efter bara några få veckor på is, med ytterst begränsad spelarnärvaro och sedan två dåliga träningsmatcher i bagaget, skulle vi försöka klara av en seriepremiär, med influensadrabbad trupp, mot Boden HF. Inför viste vi inte mycket mer än att vi skulle möta ett gäng som precis flyttats ner från Division 1, men med en målsättning på att ta sig tillbaka inom två år och sedan försöka nå Hockeyallsvenskan inom fem år. Vi mötte alltså ett laget med den absolut högsta målsättningen under den sämsta tänkbara tiden. 

 

Efter bussproblem kunde vi ansluta till Boden just innan isuppvärmningen skulle dra igång, men lyckligtvis har Boden hockeyvärldens varmaste ishall, typ, så det behövdes varken tvånudd, en längre promenad eller en joggingrunda för att komma igång. Man var varm direkt. 

 

 

Vi börjar matchen bra, med hård forecheck där vi sätter motståndarbackarna i panik och vi vinner matchbilden ganska snabbt men det är ändå Boden som gör det första målet, i PP, efter ett skott från blålinjen, som styrs framför mål. Vi fortsätter att försöka gnugga på, försöka att komma in i allvaret, försöka att hitta positioner på plan och försöker givetvis att ta ledningen i matchen, men misslyckas. Boden får även göra 2-1målet och vi tvingas jaga igen. Något som vi mer eller mindre blivit kända för är att aldrig vika ner oss, aldrig ge upp och bara fortsätta att jävlar köra... så givetvis lyckas vi göra en sen kvittering med mindre än minuten kvar och ta matchen till "Sudden". I det lilla uppehållet mellan tredje perioden och övertiden så bestämmer sig en Bodenspelare för att göra något klokt genom att helt oprovocerat åka fram och gnugga en handske i ansiktet på en av våra spelare så att hans lag får chansen att spela om bonuspoängen, i övertiden, med en man mindre på banan. 

 

Vi var några som funderade på varför han egentligen gjorde så, och vi kunde snegla över till motståndarbåset för att se tränare och lagkamrater också fundera över varför han gjorde så. Men, det fanns säkert en tanke bakom det. Hursomhelst så utnyttjade vi det läget och avgjorde matchen i powerplay. Vi fick inleda säsongen med en seger. Vi tog matchen på fullt allvar trots att det är omöjligt att inte räkna den som en träningsmatch just eftersom att man behöver en hel del träningsmatcher för att komma igång. Det var förmodligen samma sak för Boden och de första omgångarna kommer nog också vara lite av träningsmatcher på fullt allvar. Division 2s egna European Trophy-version. 

 

 

Herman Wallenberg har under de två första matcherna först fått en klubba KASTAD! i ansiktet och gjort illa sin käke för att i nästa match få en puck i ögat och totalt murat igen det. Vad valde han då att göra i den tredje matchen? Självklart tog han emot ett slagskott just under det tidigare igenmurade ögat och skapade sig själv ett litet Quasimodo-ansikte. Jag gissar att han längtar till nästa match...

 

Mattias Karlsson ville inte vara sämre så när han gick ner för att checka fast motståndare så tog han emot en liten klubba mellan näsan och överläppen och gav sig själv ett skapligt hål där, samtidigt som han tömde ut lite överskottsblod. Enligt rykten gav såret blygsamma tre stygn. Jag vet inte, men... hade jag varit han så hade jag åtminstone bett om fyra-fem så att det känns lite tufft åtminstone. Innan han fick åka och sy ihop överläppen så försökte han lappa ihop sig med ett stort vitt plåster vågrätt mellan näsan och överläppen. Som en form av vit brandmansmustasch.

 

Anders Vikman lyckades dessutom backa in i en yxhuggande hockeyklubba som träffade hans rygg och knäckte klubban på mitten. Man minns när Donald Brashear åkte in i McSorleys klubba faktiskt mycket mjukare än detta. Det gav en rätt ordentlig utvisning det. Vikman fick dock ingen utvisning med sig. Vet inte om det är för att yxhuggande klubbor som slås i bitar är svåra att upptäcka eller om det beror på den nya regeltolkningen där bara hakningar bör försvinna

 

Linus Krantz fick en likadan sving slungad mot sig, men han hann inte riktigt backa in i klubban så den träffade aldrig honom. Givetvis kunde det då inte heller ge någon utvisning. 

 

 

Nu längtar vi till nästa match. Då går vi för tre poäng!

 

 

Matchen blev som väntat en välbesökt och underhållande tillställning..
Vi inledde matchen lite segt men lyckades vinna första perioden med 1-0 efter ett delikat PP mål av Jan Joakim Nilsson,

I andra periodens inledning gick vi snabbt ifrån till 4-0 men darrade lite och släppte in 4-1 och 4-2 genom allmänt slarv!
Coach Niklas tog en taktisk Time out och samlade laget varpå vi återgick till ett mer vårdat spel och gick ifrån ytterligare genom Johan Ek (5-2) och Anders Vikman (6-2) innan signalen ljöd för pausvila.

Tredje perioden var inte fullt så underhållande trots en fight med kastade handskar. Vi lyckades ändå med stor marginal hålla undan och vinna med komfortabla 8-3 inför säsongens största hemma publik som återigen bar den blå maskin till 3 nya poäng!

Laget har även fått en ny pratglad kompis i omklädningsrummet, Jan Joakims papegoja!

Värt att notera, är att under alltvån har endast SK Lejon plockat poäng i Skogshallen! Vi hoppas att det förblir så efter morgondagens drabbning mot Lycksele!

Avboka utlandsresan, ta ledigt från jobbet, fixa barnvakt eller vad ni nu kan tänkas ha för andledningar att missa matchen!
Överkalix - Lycksele kl 13.00 på Söndag i Skogshallen!

Tack till publiken i dagens match! Hoppas att ännu fler hittar till Skogshallen imorgon! Hoppas ni uppskattar stämningen på läktaren lika mycket som vi spelare gör!


/Patrik Blomstedt

Vilken kämparinsats vi gör idag inför ett fullstått Skogshallen. Vi lyckas inte spela riktigt bra, som det heter, när det kommer till fina passningskombinationer och välspelat powerplay. Vi producerade inte riktigt som vi egentligen har förmågan att göra.

 

Vi har spelat dåligt i endel matcher i år, men räddats av en målsprutande förstalina. Idag när vi inte spelade som vi riktigt ville så klev andra -och tredjelinan fram och jobbade ner motståndarna. Det är ett fint styrkebevis att vi har flera femmor som kan kliva fram och det gör att vi fortsätter behålla förstaplatsen i AllTvåan.

 

Det blev en sån klassisk Lagvinst och det gav en jättebra känsla som vi gärna har med oss under morgondagens drabbning mot SK Lejon. SK Lejon som idag åkte upp till Kiruna för match och åkte därifrån... fortfarande obesegrade. Men det krävdes övertidsspel och därför noterades dom för sitt andra poängtapp den här säsongen.


Sett till matchen så ägde vi första perioden helt och hållet. Tror skottstatistiken var 13-4 och där två av deras skott var lobbar från blålinjen, samt en klassisk "dragare" två meter innanför blålinjen. Vi skapade chanser på chanser men pucken lyckades pricka målvaktens skydd, hur vi än försökte. Första perioden slutade 0-0.


Andra perioden är vi det bättre laget i de första 13-14 minuterna. Men pucken vill absolut inte inte. Istället får Clemensnäs ett bra byte där vi fastnar i egen zon alldeles för länge och där dom får snurra och skjuta hur mycket dom vill medan varje muskel i våra ben brinner. Där kunde det ha blivit mål vid fem-sex tillfällen men vi lyckas bryta en passning, peta undan en puck innan skott, få undan returer efter räddningar av Christoffer Kangas. Det är ungefär vid det bytet som dom tar över matchen och senare in i perioden lyckas dom även ta ledningen med 0-1. Perioden skulle sluta med ett underläge, men grabbarna i förstalinan tänkte annat och Anders Vikman kunde stänka in den psykologiskt viktiga kvitteringen med bara sju sekunder kvar av perioden.


Inför tredje perioden vet vi att vi har mer ork, mer styrka och det skulle krävas mycket av Clemensnäs om dom skulle få vinna matchen. Tyvärr tappar vi in 1-2... men Nils Jakobsson gör återigen ett jättebyte och efter lite klappklappspel med kedjekamraterna kunde han hänga upp kvitteringen i krysset. Då hade vi 2-2, Sedan går tredjelinan in och bosätter sig i anfallszon. Simon Gahm hinner avlossa ett styrskott som styrs utanför, vi tar tillbaka pucken och låter StorsataGahm avlossa ännu ett styrskott som Jonas Karlsson kan rikta in. Där är vi i ledning... och går på försvar. Sedan kan Aleksi Larsson trampa upp i en kontring, passera den hemåkande Clemensspelaren och snärta in 4-2 i tom bur.


Några plus går till Christoffer Kangas som tagit med sig ett gäng brädor och spikat igen kassen, Martin Ström som gör en jättematch på backplats och belönas som Matchens lirare. Samt Nils Jakobsson som skriker av spelglädje och stod för jättebyte efter jättebyte..


Imorgon tar vi, som sagt, oss an SK Lejon redan 11.00. Vi vill liksom vara snälla och låta dom komma hem till byn Skellefteå i lagom tid. Inte ska pojkarna behöva komma hem halvsent inte.
Nu kör vi!

 

 

Premiären av AllTvåan gick av stapeln idag. Vi i Den Blå Maskinen kunde skicka 16 utespelare, samt 2 målvakter, på bussen söderut. Vi är något sjukdomsdrabbat och kunde därför inte ställa upp med en full trupp, men det hindrar inte oss för att kliva ur bussen, skaka bort resan ur benen, tejpa klubban och kliva ut i Isbjörnen (Jopp, ishallen heter så) och kriga hem 3 poäng.

 

 

Efter att ha hamnat i ett underläge med 2-0 efter den första perioden kunde Rikard Boudin kliva in och reducera i mittperioden i powerplay. I tredje perioden klev både Joakim Nilsson och Nils "Comebackarn" Jakobsson fram och både kvitterade och tog ledningen för att sedan låta Anders Vikman helt stänga matchen genom att trycka in 2-4 i öppen bur.

 

 

Skottstatistiken skrevs 28-27 till Burträsk fördel, utvisningsminuterna delades jämnt med 6 minuter var.

Christoffer Kangas noterades för en räddningsprocent på nära 93%

 

 

Huvuddomare var Jonas Tossman och assisterades av Jonas Boman och Jonas Fredriksson.

Bevisligen väljs domarna efter sina förnamn.

 

 

 

Imorgon väntar en match mot Lycksele SK på bortaplan.

Vi går för 6 poäng! Kämpa!

 

 

 

 

Vi har en skadad och sjuk trupp och efter helgen dubbelmatcher så tog vi en lättare träning på måndag, för att få chansen att åka av oss lite slaggprodukter i kroppen samtidigt som vi fick chans att återhämta en del spelare. Sedan vilade vi helt på tisdag och kunde ställa upp, på onsdagen, i bortamatchen mot Övertorneå HF med tre fulla femmor plus en extrakille.

 

 

Vi saknade Jens Sandin, Fredrik Blom, Erik Hedlund, Nils Jakobsson och Anders Vikman. Men det underlättade dock åtminstone i omklädningsrummet... eftersom att vi i Övertorneå blev förpassade till en närliggande byggnad, med begränsat utrymme, för ombyte och sedan på 1945års manér helt enkelt traska iväg hundranånting meter till rinken (lyckligtvis hade dom åtminstone en inomhushall) i 22 minusgrader. Några gick med skridskoskydd, andra tejpade bara lite spontant under skenan som om det skulle rädda mot grus medan andra fick springa barfota (Jonas Karlsson) med skridskorna i handen. Väl i hallen kunde vi dock erbjudas ett omklädningsrum åtminstone under periodpauserna, varför det vore omöjligt att bara byta om där är en gåta men gissningsvis var det ett mentalt spel, där toaletten var ur funktion och samtliga dörrar i korridoren var låsta... så när jag var kissnödig fick jag springa med hockeyutrustningen ut ur ishallen, tvärs över parkeringen, in i själva huvudentrén och väl där stå i kö med publiken och helt enkelt vänta på min tur.

 

 

Men vi såg en glädje i det. Gjorde det till en energiboost som bara stärktes när det visade sig att Jonas Karlsson hade glömt sitt skulderskydd i Överkalix. Där fick vi in en böter i lagkassan. Han kunde dock lira med ett lånat skydd. Första perioden skulle börja och vi åkte runt på isen och tittade upp bland tröjnumret som blivit pensionerade iochmed att ortens storheters karriärer tagit slut. Johan Harju och Linus Omarks karriärer är väl dock inte fullt så slut egentligen? Men det kan nog räddas upp med att tröjorna kanske bara var souvernirer. Det var kallt i hallen. Jag hann påpeka för huvuddomaren Tomas Kerttu att det var rätt kyligt idag, han visade upp ett par tjocka fingervantar. Rutin!

 

 

 

 

 

Trots kylan både ute och inne i hallen så började första perioden konstigt nog med en hel del hawaiihockey. Vi ville... och skulle!... vinna, men det var ändå lite försiktigt. Det bjöds inte på några giftiga chanser åt något håll, men det var en rätt bra fart på planen. Perioden slutade 0-0 och skottstatistiken var 8-8. Båda lagen hade kommit in i matchen, inget lag hade tappat greppet om matchen. Övertorneå fick dock se en av sina spelare oturligt missa en tackling och braka framlänges in i sargen. Med axelsmärtor tvingades han lämna matchen. Det är aldrig kul att se en spelare i en match behöva avbryta efter en skada.

 

 

Andra perioden började vi dock bättre, vi var inne i matchen och nu var det dags att börja ta över den. Övertorneå visade sig dock ha utvecklats sedan vi senast möttes, inte enbart för att dom fått in några nya killar från Bodens lag i Ettan. Det var svårare att ta över matchen än vi trodde, vi visade dock goda intentioner och kunde även gå till pausvila i ledning med 2-1. Perioden var rätt jämn men vi kändes som det piggare laget och vi kände väl att det hade varit en mer rättvis ledning om dom inte fick komma i en spelvändning, när väldigt många i vårt lag valde att åka och byta samtidigt, och lyckas skjuta på vår enda försvarares klubba så att pucken styrdes in i mål.

 

 

I tredje perioden skulle vi äga matchen. Vi var i en knapp ledning, och så nära ville vi aldrig ha derbymotståndarna, så vi gick ut och körde. Vi lät dom knappt komma till anfall och när dom väl fick en chans så höll Målvakts-Henke puckarna borta.Vi kunde öka på vår ledning och dessutom hann det bli en situation där domaren ville döma bort vårt mål efter att pucken dragits ut från målet med handen. Eftersom att vi redan blivit av med två klara och regelrätta mål den här säsongen så kände man ett litet "Ahmen klart som fan att även det här kommer stjälas ifrån oss". Efter en överläggning mellan domarna dömdes det helt rätt som mål och det fick en ledare i Övertorneå att bli less och, medan han skrek att man måste blåsa av om målvakten trillar, kastade han en vattenflaska mot domarna. Rent spontant känns det ju inte superjätteklokt och det blev även utvisning på det. Vi kunde tillslut ösa in fyra mål i sista perioden och vann matchen med 6-2 efter att Målvakts-Henke tvingats kapitulera på straff... efter att en av våra försvarare tyckte att det vore superjätteklokt att själv prova på det där med att bara ta upp pucken med handen när den låg tryggt i målgården. Peter Karlsson utgick i sista perioden efter en tackling i ryggen, prognosen efteråt var dock relativt god.

 

 

 

 

 

 

Vi tog seriens andra derbyseger, fick åka hem från kölden med tre poäng och dessutom fick vi vara laget som hyllades från läktaren. Skön känsla och ordentligt härligt att vi lyckades "komma igen" efter skitförlusten mot Rosvik. Vi är kanske inte vana att vara ett topplag och kan kanske behöva komma ner på jorden ibland. Det har Rosvik lyckats göra nu två gånger. Men under de sista tre grundseriematcherna så tycker jag att vi nu inte ska behöva bli nerplockade på jorden. Vi behöver inga fler plattmatcher. Vi ligger på en tredjeplats, tre poäng före femman "under strecket" och har allt i egna händer under slutspurten. Nu ska vi se till att säkra biljetten till AllTvåan efter juluppehållet.

 

 

Nästa match är på Söndag i Skogshallen. Malmberget står för motståndet. LADDA!

 

 

 

 

 

 

På söndagen spelade vi match mot Rosvik. Ett lag som vi i många år fått totalspö av. I mina ögon har vi nu kommit ikapp dom, och förbi dom. Jag tycker att vi är bättre än dom, därför irriterar en förlust mot dom... så oerhört mycket. Jag har varit riktigt arg sedan söndagen, då det känns som om vi inte bara släppte in alldeles för enkla mål... men även tillät dom att få försöka göra enkla mål och lyckades dom inte göra mål då, så lät vi dom försöka igen på returen. Ibland även på returen på returen. Vi låg under med 3-1 och efter att ha gjort en jättevändning mot BT City, så känns det som om vi tog på hos vändarsolbrillorna och stirrade oss blinda på att just vända. Vi kom ikapp dom, dom gick ifrån, vi kom ikapp... och dom gick ifrån. Egentligen tycker jag att vi kunde ha bromsat in det där en smula. Kanske se till att försvara färdigt innan vi försökte gå på anfall igen.

 

 

Låg vi ett mål bakom, så satsade vi allting framåt... för att komma ikapp. Kom vi ikapp så satsade vi allting framåt igen. Vi matchade på rätt lite spelare både lördag och söndag, och även fast benen orkade gå... så kanske inte skallen fungerade som den skulle. Vi torskade iallafall med 8-5... och det var en skitmatch.

 

 

Kul notering. När vi låg under med 6-5 så åkte vi på en utvisning för att att vi hade för många spelare på planen. Då var vi fyra stycken... och fick in en femte. Vilket är antalet utespelare man får ha på planen. Linjemannen blåste dock av och ropade ut att vi var sex spelare på plan, eller han räknade till sju och därför blåste för att vi var åtminstone sex stycken, eftersom att han 'säjfade' lite ifall han hade räknat fel. Tyvärr hade han räknat helt fel och vi fick sota för det... men det kan vi inte skylla på linjemannen. Om det är någon som ska få skulden så är det Skolverket. Nåja, vi får chans att göra en bättre match på onsdag, och linjemannen (och hans team) får givetvis också chansen att göra en bättre match. Man antar ju att även dom vill prestera så bra dom kan.

 

 

Nu på onsdag. Vilket är Idag. Möter vi Övertorneå HF. Vi har mött dessa herrar två gånger redan, där ena var en träningsmatch, och känner att vi har rätt god koll på vad dom går för. Kanadensaren Gerald Young, Gerald är ett rätt "gammalt" namn... medan Young är ett rätt "ungt" namn... intressant notering, är utlånad till Bodens Div1-lag där han öser in poäng, och därför lär han och vår Jätte Simon Gahm inte hamna i handgemäng en tredje gång. Övertorneå har i sin tur plockat in två Bodenspelare. Ska bli intressant att se om förändringarna gör motståndet bättre...

 

 

Men det mest intressanta, och framförallt det mest viktiga, är att vi höjer oss och kan göra en bra match. Man ska aldrig förlora två matcher på rad, och det ska vi se till att vi inte gör. Vi måste göra en bra match och vi hoppas att publiken stöttar oss.

 

 

Vi ses i Skogshallen 19.00!
Ta med en vän, eller två.

 

 

Första matchen, av helgens två, spelades idag och Brooklyn Tigers City HF - Förkortat till BT City, får någon gräns får det väl bannemig vara på hur många ord man får ha i ett namn? - stod för motståndet. För mig personligen, men även flera andra i laget, är just denna match extra rolig eftersom att bröderna Wallgren (Niklas och Andreas) spelar där tillsammans med kusin Vallgren (Daniel). Varför samma familjenamn stavas olika är ett mysterium, men det låter vi vara. Dessa killar har man både spelat med och känner väldigt väl även som vänner.

 

 

Det är inte så mycket att orda om inför matchen. Pucken släpptes och vi var inte med. Vi ville, men det kändes som om vi verkligen inte var redo. Jag vet inte om det beror på att vi spelare gjort träningarna till piss hela veckan, med extra mycket slarv, frånvaro och dålig fart... man vill gärna ge skulden till just det, men så enkelt är det inte heller. Vi var iallafall inte redo för att spela en väldigt viktig match mot antagonisterna kring "strecket". Det som på förhand kändes som en riktigt rolig match blev istället en rätt trist inledning. Båda laget åkte och kände på varandra, inget av lagen ville ta tag i matchen och även om vi är två rätt lika lag så var det inget lag som ville ta upp kampen om vem som körde det liknande spelsättet - bäst. Minns jag rätt så slutade den första perioden 0-0 och med en kavalkad av dragskott så långt bort från målet att vi egentligen hade kunnat stryka skottstatistiken helt.

 

 

I omklädningsrummet satt det dock trötta killar som tyckte att det var en jobbig förstaperiod. Jag vet inte, det kanske åktes mycket skridskor till ingen nytta... i ärlighetens namn så tyckte jag personligen att perioden var så tråkig att jag knappt ens minns den. Till andra perioden ville vi iallafall ta tag i det, ville börja trycka på lite mer och... istället rasade ihop helt. När Fredrik Blom i kassen räddade puckar lät vi BT City-lirare trycka in returen, när dom gick till anfall så lät vi dom passera oss alldeles för enkelt och när vi åtminstone skulle försöka rensa ut en puck ur zonen i ett desperat försök att få någon form av lugn... så gav vi den pucken till deras backar så att dom fick fortsätta sätta press. Dom gjorde mål, vi försökte gå framåt. Dom gjorde mål, vi fortsatte försöka gå framåt. Andra perioden segrade BT City med klara 4-0.

 

 

Att gå in inför en tredjeperiod med vetskapen att vi spelat som krattor och så ligger man under med fyra mål, det föder inte direkt någon extra glöd... men vi pratade ihop oss och sa att vi skulle gå ut och ändå gå för seger. Tränarteamet låste in sig, tog fram diagram, kulramar, en sån penna som sitter fast på en vass spets som gör att man kan rita skitrunda cirklar, en linjal och ett suddegum, och började analysera femmorna. Det blev några justeringar och när vi väl kom ut på isen hängde det en metaforisk mantel ovanför våra huvuden - med orden "Nu är det dags att kliva fram". Vi gick hårt på flera spelare och gav varandra en chans att verkligen kliva fram.

 

 

Efter 2.26, i tredje perioden, fick vi in reduceringen till 4-1. Då började vi vakna. Två minuter senare hade vi 4-2 och det var först då det kändes som om vi var med i matchen, inte bara resultatmässigt utan även som helhet. Först med kvarten kvar att spela så började vi spela som vi ska spela, först då hade vi vaknat till liv och det är då när Den Blå Maskinen kommit i rullning som den blir djävligt svår att stoppa. BT City hann med att göra ett 5-2 mål, som just för stunden kändes oerhört tungt men som snabbt glömdes bort. Vi var ju trotsallt igång, och då fortsatte vi att köra. Innan den tredje perioden var slut hade vi kommit in i matchen... och var ikapp. 5-5 stod det efter 60 minuter och vi hade iallafall gjort en heroisk vändning och vunnit oss en poäng. När det hela skulle avgöras i antingen övertidsspel eller straffläggning så dröjde det strax över två minuter innan vi kunde trycka in segerpucken och lyckades även spela hem bonuspoängen.

 

 

Efter den starten så kan vi ändå vara stolta över två poäng. Vi hade ett flertal spelare som verkligen klev fram när vi verkligen behövde det, men i fortsättningen får fler killar kliva fram - och helst redan tidigare i matcherna.

 

 

Imorgon väntar en bortamatch mot serietvåan Rosvik. Vi går för seger!

 

 

Då var det dags igen för dubbelmatch i helgen! Med fokus först på lördagens drabbning mot Brooklyn Tigers, förväntar vi oss en tuff match. Men med ett stort publikstöd och om vi spelar som vi har spelat de senaste matcherna så ska det nog gå vägen!

Jag har fått kliva som stand-in på bloggen, och därmed debutera som "bloggare". Då Fredrik Åström har fullt upp med att julpynta och sånt...

Förra matchen mot Brooklyn vart förlust 4-1. Överlag en jämn match, många målchanser men puckarna ville inte riktigt in. Men vi hoppas att dom trillar in imorgon och att vi fortsätter som vi slutade förra matchen mot Boden. Dock saknar vi bl.a. David Tegelid aka "bagarn" i uppställningen, som sist visade attityd på isen. Men då har vi Alf Patrik Blomstedt som spräckte måltorkan och placerade säkert pucken från egen zon i öppen kasse. Kanske vi får bevittna ett fruktat slagga från blå? eller kanske från slottet? Han har under veckan försökt övertala coacherna att han vill upp på forwardsfronten igen. Men det återstår att se. Oavsett så är han skyldig laget ett mål imorgon, då han valt att ta ledigt från söndagens match för att tillbringa lördagskvällen på julbord och säkert "bli sådär okristligt", som han brukar säga..

6 poäng är vad som gäller i helgen! Och 6 pinnar kan resultera i en andraplats i tabellen. Mer om matchen och resultat kommer imorgon, samt en liten inblick inför Rosvik borta på söndag. Förhoppningsvis har Fegon julpysslat klart och kan återvända till tangentbordet.

Söndagens match är nu avklarad. Boden Warriors stod för motståndet.

 

Överkalix IFs hemsida satte matchrubriken "Vilken hemmaseger!!!!"

 

 

Matchdagen började som vilken match som helst. Pendlarbilen, från Kalix, var i en lätt tidsoptimism och fick köra ikapp tiden den sista biten, det dukades upp frukter i klubbrummet och Patrik Blomstedt blev uppskriven på böteslistan för Sen ankomst. Som vilken match som helst. Tvånudden på parkeringen blev sönderblåst av "men man kan inte åka ut på serven!!", halva truppen hade problem med skridskorna och målvakten Fredrik Blom satt likt en kuf på sin plats, med hörlurarna på, och pillade på sina tyghandskar som han har under sina målvaktshandskar. Just det med Fredrik Blom är inte så avvikande, men han har rent allmänt en väldigt kufisk aura runt sig.

 

 

Det var dock inte som vilken match som helst när pucken väl släpptes. Vi visste att Boden Warriors ville ta poäng av oss efter vår 4-1seger på bortaplan och vi var verkligen redo för en tight och tuff match. Vi spelade bra, första perioden var riktigt välspelad av oss men den fick lida något av att vi inte lyckades hålla uppe tempot som vi ville. Boden Warriors drog ner vår fart och även om vi tog ledningen med 1-0 så lät vi dom kvittera efter ett friläge från egen zon. Perioden slutade 1-1 och i omklädningsrummet så kunde vi glädjas åt spelet men samtidigt tjatade vi på varandra att höja farten på planen.

 

 

Vi klev ut till den andra perioden, redo att sätta press. Och som vi låg på. Klockan hade passerat fem minuter och enda gången pucken egentligen varit utanför Bodens försvarszon var när periodens första tekning skulle ske. Vi låg på... vi spelade inte bara rätt utan även med fart och uppskattningsvis var vi i anfallszonen i arton, av tjugo, minuter. Men den siffran är dock lite överdriven. Jag tror att det var närmare sjutton minuter, men det är en marginalfråga. Hursomhelst så gick vi på skott efter skott, vann puckar längst sargerna och tacklade oss möra. Det fäktades en hel del med klubborna i den andra perioden. Det slogs undan skridskor, det hakades, slashades och stundtals visste man inte om man i själva verket var mitt i en scen från Braveheart. Domaren för dagen tyckte dock inte samma sak. Han letade och letade men kunde inte hitta en enda spelförstörande situation under den andra perioden. Det kändes som om någon annan var och nätshoppade medan vi fick fakturan. Tillslut hittades dock en utvisning - för tackling - och det var vi som blev utvisade. Då fick Boden chansen att spela powerplay och samtidigt få komma ut ur den egna zonen och det tog dom tillvara på. Efter ett skott, som vår målvakt Henrik Larsson valde att rädda med ansiktet, för att sen falla raklång framåt... något groggy, trillade pucken ner ett par centimeter från mållinjen och då kunde Boden Warriors trycka in pucken i nät. Efter den andra perioden var resultatet 4-3 till oss, men frustrationen var nära på extrem under pausvilan. Kapten Herman Wallenberg var tvungen att fråga domaren: "Kör du med 70-talsregler eller? Har du inte uppdaterat regelboken?".

 

 

När tredje perioden började så kunde man ana att den nya regelboken hade smygtittats i under pausen eftersom att vi då började få lite utdelning på arbetet vi gjorde på plan. Boden Warriors försökte, men idag spelade vi riktigt bra och den sista perioden kunde vi pricka in sex nya mål och avsluta matchen med en 10-3seger. Vi orkade mala ner dom matchen igenom och ju mer rätt vi gör på isen än bättre resultat får vi.

 

 

Jättebra match idag av samtliga. Just nu har jag inget protokoll vid min sida och mitt minne är sämre än hos en guldfisk med hjärnskakning, så målskyttar och annan statistik får ni vara utan åtminstone till måndagkvällen. Men vad jag har koll på är iallafall att jag fick göra ett mål idag. Tränarna hade igår placerat mig bredvid två stjärnor för att verkligen försöka få ut nånting... vadsomhelst... av mig. Och det gav ett väldigt lyckat resultat. Att det dock krävdes att Boden skulle ta ut sig målvakt - trots ett underläge med fem/sex mål - och att högerforwarden (som jag byter med) tog ett skitkort byte för att jag skulle få komma in... och att Aleksi Larsson fick strunta i att lägga in pucken i ett halvöppet mål och istället liksom bara ge den till mig... så att jag kunde sätta den i tom bur, det hör dock inte hit. Tränarna lyckades krama ut ett litet mål ur mig och det är det viktigaste.

 

 

Eller, ja... att vi som lag tog tre poäng var lite viktigare än att jag skulle få göra ett mål, som var helt betydelselöst för matchen, i en tom bur. Men ändå.

 

 

 

Vi gör en jättebra match, och får ett riktigt fint stöd av publiken!, och kan vara väldigt stolta över insatsen samtidigt som vi kan tugga på den här fram till nästa match... då den här har tappat smaken.

 

 

 

 

 

Vi packade trunkarna och åkte förra helgen till Malmberget och jobbade in en seger med 6-4 för att lika snabbt packa trunkarna igen och åka upp till Kiruna där vi övernattade. Vissa spelare spenderade kvällen framför tv:n, andra gick och käkade på stan medan endel spelade kort och kastade skräp på varandra. Vi var ett väldigt minimerat manskap redan mot Malmberget och än mer minimerat inför matchen mot Kiruna City på söndag, när både Martin Ström och David Tegelid var tvungen att åka hem för arbete.

 

 

Men vi samlade krafter under natten och hotellet dukade upp en brakfrukost på morgonen där Simon Gahm gick i bräschen för hur stor en gratisfrukost ska vara. Vi kunde matcha Kiruna City väldigt väl och behöver inte skämmas över att ha förlorat i sudden death med 4-3 även om vi ändå inte får vara nöjda med att ha förlorat. Vi kunde iallafall plocka 4 av 6 poäng på bortaturnén och kunde göra ett bokslut mot seriefavoriten Kiruna City (i grundserien) med ett poäng poängövertag på 4 av 6 poäng.

 

 

Nu till denna helg.

Lördagens match blev flyttad eftersom att HC Luleå saknade endel spelare. Jag har svårt att tro att dom bara hade tolv spelare tillgängliga och kan inte stödja att dom verkligen behövde flytta matchen i sista stund. Det är väldigt få serier och än färre lag som tvingas flytta sina matcher i sista stund vid annan orsak än att ishallen helt enkelt inte går att spela i just då. Men jag vet inte, dom kanske hade en riktigt bra anledning så det får man acceptera.

 

Istället blir det bara en match denna helg där Boden Warriors gästar Skogshallen i Överkalix under söndagen. Vi kan ställa upp med en stor trupp, med lite nya formationer där våra coacher tycks ha jobbat dag och natt för att hitta en formation där jag kan producera överhuvudtaget. Man märker lite att övriga laget är trött på att behöva göra allting själva och att jag minsann ska få dra mitt strå till stacken, även fast arbetsmyror sällan drar strån till sin stack utan i själva verket drar barr... och då dör det där talesättet. Jag ska verkligen försöka göra mitt bästa och lyckas jag inte producera så ska jag bannemig tjata på linjedomaren att han ska ge mig ett andraass iallafall. Senaste träningen kamperade jag ihop med Herman "The Herminator" "The Wallénberg" Wallenberg och Nils "Nisse" Jakobsson. Coachernas budskap: Här, nu slänger vi in dig med den här duon... nu kommer du åtminstone få mängder med gratisassist och kanske lyckas du även pilla in en retur också. Vi fungerade rätt bra, vi körde en spelvändningsövning där jag passade bort en del puckar, poke:ade bort en puck från Nisses klubba eftersom att jag trodde att han var en motståndare och sedan i tvåmålet lyckades jag krocka med Nisse ett par gånger i forecheckingen. Samt att förstöra ett inspel när Boudin skulle kliva in i zonen medan jag var påväg ur... alldeles för långsamt... för att upphäva offside, och stoppade pucken med skridskon. Jag ska försöka vara lite bättre imorgon.

 

 

Vi som lag är redo för match. Vi har full trupp. Vi är hungriga på poäng och vill klättra i tabellen. Boden Warriors är ett av få lag som kör med intro inför sina hemmamatcher, men när vi har hemmamatch så ska vi se till att bjuda på show under hela matchen och där det är vi som ska kriga till oss en seger.