>> Den Blå Maskinen <<

Första matchen, av helgens två, spelades idag och Brooklyn Tigers City HF - Förkortat till BT City, får någon gräns får det väl bannemig vara på hur många ord man får ha i ett namn? - stod för motståndet. För mig personligen, men även flera andra i laget, är just denna match extra rolig eftersom att bröderna Wallgren (Niklas och Andreas) spelar där tillsammans med kusin Vallgren (Daniel). Varför samma familjenamn stavas olika är ett mysterium, men det låter vi vara. Dessa killar har man både spelat med och känner väldigt väl även som vänner.

 

 

Det är inte så mycket att orda om inför matchen. Pucken släpptes och vi var inte med. Vi ville, men det kändes som om vi verkligen inte var redo. Jag vet inte om det beror på att vi spelare gjort träningarna till piss hela veckan, med extra mycket slarv, frånvaro och dålig fart... man vill gärna ge skulden till just det, men så enkelt är det inte heller. Vi var iallafall inte redo för att spela en väldigt viktig match mot antagonisterna kring "strecket". Det som på förhand kändes som en riktigt rolig match blev istället en rätt trist inledning. Båda laget åkte och kände på varandra, inget av lagen ville ta tag i matchen och även om vi är två rätt lika lag så var det inget lag som ville ta upp kampen om vem som körde det liknande spelsättet - bäst. Minns jag rätt så slutade den första perioden 0-0 och med en kavalkad av dragskott så långt bort från målet att vi egentligen hade kunnat stryka skottstatistiken helt.

 

 

I omklädningsrummet satt det dock trötta killar som tyckte att det var en jobbig förstaperiod. Jag vet inte, det kanske åktes mycket skridskor till ingen nytta... i ärlighetens namn så tyckte jag personligen att perioden var så tråkig att jag knappt ens minns den. Till andra perioden ville vi iallafall ta tag i det, ville börja trycka på lite mer och... istället rasade ihop helt. När Fredrik Blom i kassen räddade puckar lät vi BT City-lirare trycka in returen, när dom gick till anfall så lät vi dom passera oss alldeles för enkelt och när vi åtminstone skulle försöka rensa ut en puck ur zonen i ett desperat försök att få någon form av lugn... så gav vi den pucken till deras backar så att dom fick fortsätta sätta press. Dom gjorde mål, vi försökte gå framåt. Dom gjorde mål, vi fortsatte försöka gå framåt. Andra perioden segrade BT City med klara 4-0.

 

 

Att gå in inför en tredjeperiod med vetskapen att vi spelat som krattor och så ligger man under med fyra mål, det föder inte direkt någon extra glöd... men vi pratade ihop oss och sa att vi skulle gå ut och ändå gå för seger. Tränarteamet låste in sig, tog fram diagram, kulramar, en sån penna som sitter fast på en vass spets som gör att man kan rita skitrunda cirklar, en linjal och ett suddegum, och började analysera femmorna. Det blev några justeringar och när vi väl kom ut på isen hängde det en metaforisk mantel ovanför våra huvuden - med orden "Nu är det dags att kliva fram". Vi gick hårt på flera spelare och gav varandra en chans att verkligen kliva fram.

 

 

Efter 2.26, i tredje perioden, fick vi in reduceringen till 4-1. Då började vi vakna. Två minuter senare hade vi 4-2 och det var först då det kändes som om vi var med i matchen, inte bara resultatmässigt utan även som helhet. Först med kvarten kvar att spela så började vi spela som vi ska spela, först då hade vi vaknat till liv och det är då när Den Blå Maskinen kommit i rullning som den blir djävligt svår att stoppa. BT City hann med att göra ett 5-2 mål, som just för stunden kändes oerhört tungt men som snabbt glömdes bort. Vi var ju trotsallt igång, och då fortsatte vi att köra. Innan den tredje perioden var slut hade vi kommit in i matchen... och var ikapp. 5-5 stod det efter 60 minuter och vi hade iallafall gjort en heroisk vändning och vunnit oss en poäng. När det hela skulle avgöras i antingen övertidsspel eller straffläggning så dröjde det strax över två minuter innan vi kunde trycka in segerpucken och lyckades även spela hem bonuspoängen.

 

 

Efter den starten så kan vi ändå vara stolta över två poäng. Vi hade ett flertal spelare som verkligen klev fram när vi verkligen behövde det, men i fortsättningen får fler killar kliva fram - och helst redan tidigare i matcherna.

 

 

Imorgon väntar en bortamatch mot serietvåan Rosvik. Vi går för seger!