Helger med dubbelmöten
Internetuppkopplingen verkade ha snöat sönder och att skriva via mobiltelefonen är typ jobbigt, så bloggen har legat lite vakant senaste tiden. Den är dock på fötter nu igen.
Vi gjorde, förra helgen, en sväng till Västerbotten för matcher mot Norsjö och MG/Arvidsjaur. En bortaturné som jag dock missade. men det jag fått berättat för mig var att vi gör en jättegod insats i matchen mot Norsjö men att vi däremot gör det raka motsatsen mot MG/Arvidsjaur. Dåliga insatser är alltid vårt eget fel och det är något vi får tydligt erkänna utan vidare klagomål på domare, is, frånvaro eller överlag sånt som Bodensarna gärna gör. Vi spelar dåligt för att vi inte bryr oss tillräckligt, vi förmår inte att motivera oss själva att göra så gott vi kan, och då gör vi dåliga prestationer som även smittar av sig på medspelare och ger en form av kollektivt nederlag. Lyckligtvis vann vi matchen, och båda matcherna dessutom och kunde komma hem med 6 poäng efter en målsnål helg där båda slutresultaten blev 3-1 (om jag inte missminner mig, vilket jag gärna reserverar för)
Veckan efteråt var det dags för ´två nya matcher, och nu med samma motstånd, men på hemmaplan. Dessa matcher kunde jag vara med på och har en lite klarare uppfattning om. Nörsjö stod för motståndet på lördagen och nu hade även publik hittat sig till ishallen. Vi försökte kontra Norsjös hemmaintro och skickade in Patrik Blomstedt och den evigt unga, och konstant jätterena, Henrik Larsson med facklor. Vänta... Henrik Larsson är alltid ren. Kläderna ser ut att ha kommit ut ur tvättmaskinen minuten innan han kliver in i ishallen. Han kan ha varit och jobbat i en kolgruva där han fått krypa på knä i nio timmar med konstanta sotmoln runt sig medan han har en vit keps på huvudet, och efter arbetspasset kommer han ut med en pepsodentblank keps (Roger, sälj reklam för produktplaceringen där). Och inte nog med att han inte kan bli smutsig, han kan inte ens ha en dålig hårdag. Håret är lika perfekt även om han så gått utan mössa i snöstorm eller gnuggat ballong för att sen sätta fast på väggen. Han är ett unikum. Nåja, vart var vi. Just ja. Sedan hade vi vårt gigantiska emblem som vi åkte in igenom samtidigt som vår egna låt dånade i högtalarna och vi lekte NHL-proffs när vi gjorde entré utan hjälmar. Med facit i hand så slog vi Norsjös intro, som bestod av en discolampa på en pinnstol.
Publiken var på plats och vi inleder med att stänka in två snabba, och tillsynes antingen lätta eller tursamma mål och har en ledning med två mål, efter blott två minuter. En ledning som Norsjö kvitterar minst lika enkelt eller tursamt innan perioden hinner ta slut. Sedan inleder vi andra perioden med att göra ett powerplaymål så snabbt att isen inte ens hunnit tork... eh... frysa och går dessutom upp i en tvåmålsledning som vi sedan tappar med knappt tre minuter kvar efter att vi lyckats både tappa en klubba och sedan inte lyckats få ut pucken ur zon. Slarvigt. Vi går dock till vila med ett ettmålsövertag.. Tredje perioden spelar vi mest på den ledningen och håller den länge, nästan hela perioden ut. Men med 25 sekunder kvar så får Norsjö in en kvittering och vi har återigen, som alldeles för många gånger förr, släppt in mål när vi som bäst behöver försvara det.Det är i mina ögon fullständigt bedrövligt att göra på samma sätt som mot Boden, Mot Clemensnäs och nu mot Norsjö. Vi lyckas på egen hand ge bort poäng, som om vi har alldeles för mycket av dom. Det har vi dock inte, men vi hade haft 5 poäng fler om vi inte envisats om att kapitulera i slutminuten/slutminuterna. Det får faktiskt inte hända igen, enligt mig. Lyckligtvis plockar vi bonuspoängen under förlängningen efter att Anders Vikman briljant avgör matchen. Matchen som helhet tycker jag att vi gör det bra. Norsjö tvingas dumpa ner pucken i nästan varje anfall, och åker sedan och byter, medan vi lyckas checka fast dom och gör mycket rätt där ute. Vi var inte nöjda efteråt, för vi förlorade ett poäng, och det var inte mycket tjo och tjim. Men, vi gör ändå en bra insats.
På söndag försvann mer än hälften av publiken, och dessutom flera av spelarna från dagen innan. Sjukdomar härjade i truppen, men varför var inte ni och härjade på läktaren? Jag vet faktiskt inte varför läktaren gapar så tom. Dagen innan var det mer än dubbelt så mycket folk, och det var väldigt roligt och inspirerande att spela. Men på Söndag... nä, jag vet inte. Hur ska vi locka er tillbaka? Kom med förslag! Det roligaste som finns är att ha er där. Nåja, matchen... det blev ett hiskeligt målkalas. Vi vinner med 11-5 i en match där John Hansson och Herman Wallenberg tycktes turas om om att göra mål matchen igenom. Jag tycker att vi gör en mycket sämre insats än dagen innan men kunde ändå tjoa och tjimma över segern. MG/arvidsjaur var ett nytt motstånd för mig, och det var kul att se dom.
Nä, jag vet inte. Jag kommer in på det här publikspåret och sedan blir jag sur och irriterad hemma i soffan. Nästa inlägg ska jag inte klaga i. Jag lovar. Nästa inlägg får bli annat än en matchanalys. Det lovar jag också.
På återseende
/ Fredrik Åström