>> Den Blå Maskinen <<

 

 

Efter att vi tappade tre poäng borta mot Clemensnäs så hamnade vi i en liten motvind, i en uppförsbacke, med halt underlag. Om vi skulle ha chans att nå en av de två översta platserna i tabellen så var vi tvingade att vinna våra två matcher i helgen. Detta skulle dock enbart göra att vi fortfarande hade Chansen. Utöver det så måste vi förlita oss på att Clemensnäs förlorar minst en match, av deras tre återstående.

 

 

Vi var ett gäng med en stor press på våra axlar. På lördag skulle BT City gästa Skogshallen och vårt lag led av både skador och sjukdomar. Vi hade spelare som inte ens haft möjlighet att träna under hela veckan och dessutom tvingades David Tegelid lämna återbud efter att laguppställningen fyllts i. Efter första perioden fick även Jesper Emanuelsson kliva av matchen.

 

 

Vi kunde iallafall besegra BT City med 7-3, men det fanns inte tid för att glädjas åt det. Vi hade en ny match redan dagen efter och denna gång skulle Rosvik stå för motståndet. Ytterligare en måstematch. Segern mot BT City skulle vara meningslös om vi förlorade mot Rosvik. Pressen var precis lika stor då. I slutet av lördagens match fick dessutom Peter Karlsson kliva av med en befarad hjärnskakning och det var inte alls vad vår sargade trupp behövde.

 

 

Vi bestämde iallafall att vi skulle gå ut och köra på redan från start och det var vad vi gjorde såfort domaren släppte pucken. Vi hade ett stort skottövertag efter den första perioden. 20-3 var skottstatistiken men resultatet var 0-0. Bara 40 minuter kvar av matchen och självklart ökar pressen allteftersom att tiden tickar ner. Andra perioden hinner inte ens bli två minuter gammal innan Rosvik tar ledningen. Pressen ökade än mer och som en skänk från ovan lyckades vi kvittera under periodens sista minut. Matchen stod 1-1 och skottstatistiken i den andra perioden var 18-18. Vi släppte alltså femton skott fler än under den första perioden.

 

 

 

 

 

Vi har nu en period kvar. En period som vi måste vinna. I två perioder har vi knappt vunnit en närkamp. Vi har tappat puckar och slarvat "kring linjerna" i 40 minuter och Henrik Larsson i målet har fått rädda oss gång på gång. Tjugo minuter kvar. Att spela med kniven mot strupen ska man egentligen älska. Lever man för att tävla ska viktiga stunder vara det bästa man vet, men någonstans kändes det som om det var mer ångest än motivation. Sista perioden börjar och vi försöker höja varandra. Vi försöker skapa energi i båset och kämpa oss till en seger. Vi krigar oss igenom minut efter minut samtidigt som vi tappar än fler spelare med diverse skavanker. Vi det läget måste samtliga höja sig än mer, ta än större ansvar och vips får vi ett powerplay. En chans att skapa ett sånt momentum som Leif Boork ständigt gastar om medan han lutar sig bakåt och försöker nudda underläppen på nästippen. Vi misslyckas dock med att göra mål och nära nittio sekunder efter vårt powerplay är det vår tur att bli utvisad. Vi lyckas "döda" den utvisningen och klockan fortsätter ticka. Med sju och en halv minut kvar kommer vi i ett anfall. Joakim Nilsson driver in på högersidan, söker sig in i mitten och stänker in ledningspucken. 2-1.

 

 

 

 

 

Så viktigt. En ledning vi bara måste försvara. Henrik i mål bjuder på räddningar efter räddningar och vi "dödar" minut för minut. Med mindre än fem minuter kvar får vi ett bra anfall. Herman Wallenberg lurar på sig en försvarare och droppar pucken vidare till mig, jag är i ett jättebra läge och väntar på att målvakten ska falla ner med plocken ett par centimeter och siktar mot krysset... men bommar. Jag får tag på pucken, går runt målvakten, får in pucken... mellan målvakten och målburen... in i Slottet. Anders Vikman kommer störtande och trycker in pucken... men bom. Målvakten får en kroppsdel ivägen även på det skottet. Anders tar tillbaka pucken, vänder upp... hittar Jocke på blålinjen. Jocke laddar och stänker in 3-1. Och just då... släpper istortsett all press. 3-1 var en sådan lättnad och vi visste att den här ledningen skulle vi banne mig klara av att hålla.

 

 

 

 

 

Slutsignalen ljuder och vi hade lyckats ta sex, av sex, poäng i helgen. En chans att andas ut. Nu har vi en match kvar. Clemensnäs har två matcher kvar. Det är Clemensnäs vi ska passera när tabellen summeras. Clemensnäs möter Lycksele på onsdag. Vinner dom där så blir lördagen den sista omgången. En sista omgång där Clemensnäs måste förlora mot SK Lejon medan vi måste vinna mot Kiruna City. En AlltellerInget-lördag. En form av "Final". Men det är då...

 

 

 

 

 

Nu är den här helgen avklarad... och det är med en jävla lättnad.