>> Den Blå Maskinen <<

Onsdagen den tjugosjunde oktober ställdes vi emot Boden Warriors på hemmaplan. Innan dess hade vi hunnit torska tre matcher i rad, plus en suddenförlust, och omklädningsrummet var fullt av kritik och besvikelse. Med en Halloweenhelg stundande kan man säga att vi lyckats göra motståndarmålvakterna till riktiga monster eller ska vi säga att målskyttet har spökat? Hursomhelst har resultaten varit skrämmande dåligt. Nu ville vi vinna. Vi behövde verkligen vinna. Vi var tvungna att vinna. Vi försökte redan under matchgenomgången att trycka på världens mest använda klyscha "Laget före Jaget", vad annat kunde vi göra? Det passade in bäst i sammanhanget. Under träningsveckan hann vi ta ett snack i laget för att vända vår dåliga trend (Jo, det var en värre trend än truckerkepsen) men det är ändå en helt annat grej när det kommer till match. På match är det svårt att använda åtgärder, då hänger det ändå på lagets nuvarande prestation och vår nuvarande prestation behövde bli bättre.

 

 

Vi ville spela med fart och fysik och ungefär samtidigt som vårt fantastiska intro var färdigt hade vi gjort 1-0. Vi hade 2-0 innan minutens ens var spelad. Drömöppning, och det bästa vi kunde önska oss. Dessutom hade vi en debutant i matchens första byte. Felix Olsson, som lyckades göra mål under sin första puckkontakt. Jag vet inte mycket om honom, han är ny, från Överkalix, spelar i något juniorlag i Piteå och... ja, har långt hår (plus en klubbknopp mindre än en Fia med knuff-spelpjäs). Matchen fortlöpte och pressen vi lever med lättade från axlarna och vi vågade spela mer. Matchen tappade i intensitet men vi försökte ligga på varandra och tvinga varandra att röra på fötterna mer och jobba sönder motståndarna. Vi kunde iallafall gå till periodvila med en ledning med 2-0 och en positiv skottstatistik som löd 17-7

 

 

Den andra perioden inleddes med ett misslyckat powerplay, men sedan var det mest Vi för hela slanten. Trots att perioden bjöds på två utvisningar, som båda drabbade oss, var det ändå vi som höll i taktpinnen, ägde pucken och egentligen skapade allting. Så fort vi tappade i skridskoåkningen låg vi på varandra för att öka den. Vi lyckades få in fyra puckar under den andra perioden, där Super-Nisse fick in två stycken, Matte "Micke Renberg" K en och publikfriaren "Bagarn" Tegelid en. Vi hade återigen en positiv skottstatistik som löd 16-7.

 

 

Den tredje perioden försökte vi trycka lite mer på vad vi pratat om inför matchen. Laget före Jaget. I den tredje perioden talade den klyschan ett än tydligare språk då vi hade mer att vinna på att inte släppa in något mål än att fiska till oss ett sjunde mål. Både vi och Boden Warriors drog på oss två utvisningar vardera men med skillnaden att vi lyckades göra ett mål i PP samt att vi även gjorde ett i BP. Dessutom producerade vi även ett mål i fem-mot-fem. Med sju minuter kvar av matchen hade vi en ledning med 9-0. I det läget, och sett till matchbilden, så var vi alla rätt trygga med att vi skulle få med oss tre poäng. Redan då drogs en telefon upp och ringde in en pizzabeställning för att fira vinsten. Matchen var egentligen spikad och klar och vi kunde gärna gå för ett tvåsiffrigt resultat... men vi ville verkligen inte släppa in något mål, så vi började försöka hjälpa Henke i målet mer, som fram tills dess lyckats rädda puckarna mest på egen hand, genom att ge Boden Warriors mindre farliga lägen. Dessutom hade vi blandannat Peter Karlsson och Viktor Larsson som båda slängde sig och täckte skott med bara ett fåtal minuter kvar... och en seger säkrad. Stort! Dessutom försökte vi ligga på varandra att inte chansa bort något trots att det är extremsvårt att hålla sig ifrån att våga något extra ute på isen. Med bara några få minuter kvar lyckades vi tillochmed skapa en stor irritation i båset över just en sån extragrej. Trots att vi satte krav på varandra, försökte minimera deras farliga lägen och täckte skott så förlorade vi ändå skottstatistiken med 15-12 men Henke i kassen var självklart ännu mindre sugen att släppa in ett, än oss andra, så han spikade igen målburen totalt och signalerade ett "Sorry, inte idag" till Bodenbåset. 

 

 

Vi vann matchen, tackade vår underbara publik och återvände till omklädningsrummet för att fira poängen med nyinkommen pizza och segervrål. Först fick vi dock köra en liten grundkurs i vad den/de utvalda spelarna skulle ropa som vi övriga kunde svara på... men efter 4-5 försök satt den! Den är inte såå jävla svår egentligen:

 

 

Klippet taget från en av Super-Nisses matcher

 

 

 

 

 

Extraskoj som får glädjebägaren att rinna över är att vi kunde rulla matchen på fyra kedjor, där samtliga femmor presterade fart, chanser och även producerade mål. Ingen föll ur... och dessutom stoltserade vi med 139 betalande besökare, trots vår dåliga trend. Det är på riktigt alldeles jävla underbart för oss på isen.

 

 

Tittar man på besökarstatstikens topp 3 så ser det ut som följer (samtliga lag har haft fyra hemmamatcher)

 

1. Överkalix IF 657 besökare (Snitt: 164)
2. BT City 186 besökare (Snitt 46)

3. HC Luleå 184 besökare (Snitt 46)

 

 

BT City och HC Luleå är båda två Luleålag och har lite större kommuner än vi i Överkalix.