>> Den Blå Maskinen <<

Jag märker först nu att jag glömde rapportera om den där cupen - Pajala Winter Classic - som gick av stapeln samtidigt som avslutningsresan i Levi pågick. Vi var tre från laget som satt hemma den helgen... uppgivna efter att säsongen tagit slut samt att alla möjliga bonusträningar med juniorer och veteraner försvunnit när ishallen klappat igen för säsongen... och plötsligt dök det upp en inbjudan från ingenstans, eller det var ju från någonstans - rättare sagt från Pajala - men för sakens skull så låter det mycket bättre med ett "från ingenstans", till Mats Rönnberg (Hockeydomare med förflutet i Överkalix IF). Pajala Winter Classic skulle spelas mellan Pajala, Narvik och ett finskt lag. En form av Division 3-cup som skulle föra klubbar lite närmare varandra och på något sätt vara ett inför-spel till en eventuell division 3-serie i Norrbotten nästa säsong.

 

 

Vi jobbade ihop en liten trupp med Bossen Mats Rönnberg i spetsen. Dessutom kom Fredrik Åström, Joakim Nilsson och Sami Kemppainen från Den Blå Maskinen. Tor Törnqvist stod i kassen och Filip Hendriksson och Fredrik Nyberg kom med som anfallsvapen. Dessutom lyckades vi få in tre Krantzar; Victor, Emil och Linus med förflutet i Kalix UHC men med olika nedlagda karriärer. Dessutom hade vi lyckats värva in Henke Nilsson (som senast lirade när Boden hette IF) från en veteranträning, i Kalix, samt Peter Morin, som senast lirade i Kalix UHCs division 2-gäng. Den sistnämnda tvingades dock stanna hemma efter att en sjukdom brutit ut i huset. Utöver dessa kom även Kalix UHCs Christoffer Koivumaa tillsammans med deras materialförvaltare Jesper Eskelinen (tillika från Den Blå Maskinens fjolårstrupp). De två sistnämnda missade dock den första matchen pågrundav att dom var lite sena med att stiga upp ur sängen efter några dagars semester i Levi, men även en viss felkörning.

 

 

 

Första matchen skulle spelas på uterink, i en vacker morgonsol, och för motstånden stod Narvik Hockey Arctic Eagles. Motståndarna bestod till hälften av sitt B-lag, och tilltänkta Div3-gäng, och till hälften av sitt A-lag, och tillika Norska andraligan-gäng. Under uppvärmningen möttes vi av ett lag som till hälften körde utan hjälm och med krigsmålningar under ögonen. Vi kunde bara gissa att det var A-lagskillarna som var sådär coola och skulle åka till Pajala för att leka hem en pokal. Vi behövde dock inte känna någon nervositet eftersom att Pajalas uterinks sarger var Skogshallens gamla sarger, så vi kände oss hämta i rinken. Det låg en skugga över halva plan, så vi fick tänka på vilken sida vi gjorde uppspelen för att slippa bli bländade. Matcherna spelades 2x15 min och vi kom ut bombande från första nedsläpp. Det spelade ingen roll vilken sida Narvik försöka göra sina uppspel på, dom blev bländade av vårt spel vart än dom var. Vi kunde lämna matchen med en seger med 5-1 och en skottstatisik på 34-4. Tor gick misste om sin Nolla efter en felträff som gick helt åt fel håll och när Tor skulle anpassa sig för att ändå rädda felträffen så kunde han se pucken passera tårna på en centimeters avstånd. Han var helt enkelt en skostorlek ifrån att starta cupen med en nolla. Vi hade backar som passade pucken till honom för att det skulle räknas som ett "skott" och påsåsätt förbättra räddningsprocenten... men det hjälpte inte. Han slutade på 75%.

 

 

Nästa match skulle vi möta Pajala, som hade imponerat i matchen innan och slagit det norska laget med hela 10-5, och vi kände att det kunde bli åka av här. Lyckligtvis kom våra försenade förstärkningar till denna match, men det var svårt att avgöra deras fysiska hälsa efter... sin semester. Denna match spelades inomhus, men med en sån extrem kyla att vi längtade ut igen. Denna match startade vi på samma sätt och tog tag i det på en gång. Vi radade upp chanser på chanser och bombarderade motståndarmålvakten som stod för en insats jag inte sett sedan Kangas bortamatch mot Kiruna City. Det dröjde till att det bara var sju minuter kvar av matchen innan vi fick stänka in ledningsmålet och ganska snabbt efter det även fick göra 2-0. Vi spelade på resultatet samtidigt som Mats Rönnberg hade problem med en gallerkille i Pajala som var skitsur för att Mats blåst offiside i en ungdomsmatch ett år tidigare och nu skulle han få chans att sätta herren på plats. Gallerkillen hade tuggat spikmattor och sket taggtråd. Tillslut kom det ett halvläge där vi ramlade i försvaret, missade en puck och Pajalaskytten lämnades ensam med en hjälplös Tor Törnqvist. Denna kille hade stått på huvudet matchen igenom och noterades för sju räddningar, varav två var klockrena frilägen som sköts utanför, men nu stod han där... försökte febrilt få hålla en nolla och så Pang... pucken fladdrar till på målvaktsbenskyddet och flippas runt likt en singlad slant och tillslut ser man nätet fladdra till i buren. Nollan sprack... men med en skottstatsik på 34-8 till oss så kunde Tor ändå räkna in en räddningsprocent på hela 87.5%. Räknar man bort frilägena som hamnade utanför så blir det dock bara 83.3%... så vi räknar med dom där två skotten också.

 

 

 

Sista matchen spelades mot ett finskt gäng. Jag kommer inte ihåg vad dom hette men jag vågar gissa på att laget hade en bunt av bokstaven "i" i sitt namn. Ett gäng som hunnit bli slutkörda i sina två tidigare matcher och därför inte kunde vara med och hota såpass mycket som dom kanske önskade. Vi sköt återigen över 30 skott och släppte till 5-6 skott. Vi säger 6, för Tors skull. Vi bombade på i anfall efter anfall och varje kontring vann vi tillbaka på mittlinjen. Detta gäng sas på förhand hålla "Torneåklass" men eftersom att vi inte visste hur bra Torneå var så kunde vi inte lägga oss på försvar. Vi tröttade ut dom såpass att deras skott fick avlossas som bäst från blålinjen och medan vi redan var klara segrare av cupen så försökte vi inte hjälpa Tor med långskotten. Matchen slutade 3-2 till oss och Tor noterades för en räddningsprocent på 66.6%

 

 

Vi hade en god sammanhållning, med mycket snack, skratt och trams i gänget. Skönast i cupen var Tor som skapade fler skratt än Ricky Gervais i sina bästa stunden. Som helhet var det en riktigt kul dag som fick belönas med en Pajala Winter Classic-buckla och väckte tillräckligt många scouters ögon för att nu ha gett Tor en try-outplats hos Bismarck Bobcats i Maj. Vi var ett lag och spelade som ett lag och därför heller inte räknade poäng, men Joakim Nilsson bör ändå noteras som den stora målskytten och stod för nära 60 av våra över hundra skott. Han noterades för typ 5 mål eller så. På 60 skott eller så... men enkelhetens skull så säger vi 5 på 60. Det ger en målprocent på ungerfär 8%. Det är rätt skapligt och i Elitserien hade han passerat skarpskyttar som Christopher Fish, Alexander Johansson och Linus Hultström.