>> Den Blå Maskinen <<

Efter bara några få veckor på is, med ytterst begränsad spelarnärvaro och sedan två dåliga träningsmatcher i bagaget, skulle vi försöka klara av en seriepremiär, med influensadrabbad trupp, mot Boden HF. Inför viste vi inte mycket mer än att vi skulle möta ett gäng som precis flyttats ner från Division 1, men med en målsättning på att ta sig tillbaka inom två år och sedan försöka nå Hockeyallsvenskan inom fem år. Vi mötte alltså ett laget med den absolut högsta målsättningen under den sämsta tänkbara tiden. 

 

Efter bussproblem kunde vi ansluta till Boden just innan isuppvärmningen skulle dra igång, men lyckligtvis har Boden hockeyvärldens varmaste ishall, typ, så det behövdes varken tvånudd, en längre promenad eller en joggingrunda för att komma igång. Man var varm direkt. 

 

 

Vi börjar matchen bra, med hård forecheck där vi sätter motståndarbackarna i panik och vi vinner matchbilden ganska snabbt men det är ändå Boden som gör det första målet, i PP, efter ett skott från blålinjen, som styrs framför mål. Vi fortsätter att försöka gnugga på, försöka att komma in i allvaret, försöka att hitta positioner på plan och försöker givetvis att ta ledningen i matchen, men misslyckas. Boden får även göra 2-1målet och vi tvingas jaga igen. Något som vi mer eller mindre blivit kända för är att aldrig vika ner oss, aldrig ge upp och bara fortsätta att jävlar köra... så givetvis lyckas vi göra en sen kvittering med mindre än minuten kvar och ta matchen till "Sudden". I det lilla uppehållet mellan tredje perioden och övertiden så bestämmer sig en Bodenspelare för att göra något klokt genom att helt oprovocerat åka fram och gnugga en handske i ansiktet på en av våra spelare så att hans lag får chansen att spela om bonuspoängen, i övertiden, med en man mindre på banan. 

 

Vi var några som funderade på varför han egentligen gjorde så, och vi kunde snegla över till motståndarbåset för att se tränare och lagkamrater också fundera över varför han gjorde så. Men, det fanns säkert en tanke bakom det. Hursomhelst så utnyttjade vi det läget och avgjorde matchen i powerplay. Vi fick inleda säsongen med en seger. Vi tog matchen på fullt allvar trots att det är omöjligt att inte räkna den som en träningsmatch just eftersom att man behöver en hel del träningsmatcher för att komma igång. Det var förmodligen samma sak för Boden och de första omgångarna kommer nog också vara lite av träningsmatcher på fullt allvar. Division 2s egna European Trophy-version. 

 

 

Herman Wallenberg har under de två första matcherna först fått en klubba KASTAD! i ansiktet och gjort illa sin käke för att i nästa match få en puck i ögat och totalt murat igen det. Vad valde han då att göra i den tredje matchen? Självklart tog han emot ett slagskott just under det tidigare igenmurade ögat och skapade sig själv ett litet Quasimodo-ansikte. Jag gissar att han längtar till nästa match...

 

Mattias Karlsson ville inte vara sämre så när han gick ner för att checka fast motståndare så tog han emot en liten klubba mellan näsan och överläppen och gav sig själv ett skapligt hål där, samtidigt som han tömde ut lite överskottsblod. Enligt rykten gav såret blygsamma tre stygn. Jag vet inte, men... hade jag varit han så hade jag åtminstone bett om fyra-fem så att det känns lite tufft åtminstone. Innan han fick åka och sy ihop överläppen så försökte han lappa ihop sig med ett stort vitt plåster vågrätt mellan näsan och överläppen. Som en form av vit brandmansmustasch.

 

Anders Vikman lyckades dessutom backa in i en yxhuggande hockeyklubba som träffade hans rygg och knäckte klubban på mitten. Man minns när Donald Brashear åkte in i McSorleys klubba faktiskt mycket mjukare än detta. Det gav en rätt ordentlig utvisning det. Vikman fick dock ingen utvisning med sig. Vet inte om det är för att yxhuggande klubbor som slås i bitar är svåra att upptäcka eller om det beror på den nya regeltolkningen där bara hakningar bör försvinna

 

Linus Krantz fick en likadan sving slungad mot sig, men han hann inte riktigt backa in i klubban så den träffade aldrig honom. Givetvis kunde det då inte heller ge någon utvisning. 

 

 

Nu längtar vi till nästa match. Då går vi för tre poäng!

 

 

Idag startar säsongen på allvar. Förra säsongen huserade Boden HF i Division 1 och siktar på att sejouren i Division 2 nu ska bli kortvarig. Blir inte mycket "Inför" från min sida eftersom att jag inte vet ett smack om motståndarna, men något jag kan tipsa om är - om jag förstått det rätt - att matchen kommer websändas.


Följ länken - > http://www.livearena.com/Content/Index/6986

 

Där sajnar man upp för en månads medlemskap för 59 kr och sen lutar du dig tillbaka i datorstolen med några grönsaksstavar och hejar på oss från distans. 

 

 

 

 

 

 

Solstolar, paraplyläsk, badstränder, grillkvällar, mjukglass, kortbyxor, mörka solglasögon, kepsar, strandvollyboll, sovmorgon och minigolf. Det är skönt att slippa det skräpet och äntligen få kliva in i Skogshallen. Tillbaka till verkligheten med tidiga morgonar, lämna på dagis, jobb, hämta på dagis, försöka hinna med en panikmiddag och sedan sätta sig i pendlarbilen för att åka upp till Överkalix, gnugga igenom en träning, snabbduscha, åka hem i mörker, se att sambon har somnat och sedan göra ett halvhjärtat försök att skrapa ihop någon form av återhämtningskost. Tillbaka till det man älskar. Tillbaka till att spela ishockey. Tillbaka till Peter Karlssons blaskiga "Jag kör på känsla"-kaffe.

 

 

Det mesta är sig likt. Dock fortfarande läskeblask i kylen istället för sportdryck.

Jens Sandin har lämnat oss för att flytta till Umeå och bli en storstadspojk.
Aleksi Larsson synade och höjde genom att flytta till Stockholm.

Borta är även målvaktskufen Fredrik Blom och vår älskvärda materialare, och mysgubbe, Mumbis.

Nytt däremot är att Robin Landin klivit in på ledarsidan

Dessutom är försvarsgeneralen Kristofer Lång tillbaka.

Några fler nya är på ingång, men det tar vi när det är klart.

 

 

 

Vi fick is i Skogshallen väldigt sent och har därför bara hunnit vara på is i knappt två veckor och ligger därför bakom de andra lagen rätt ordentligt. Dessutom har vi knappt kunnat träna med full trupp. Vi fick lyckligtvis ihop två träningsmatcher även om det blev lite framstressat och har inte direkt haft möjlighet att "spela ihop oss". Men dom fick fungera som träningar iallafall. Den ena var i söndags mot Övertorneå HF på hemmaplan, där vi lyckades visa att vi fortfarande klarar av att producera mål men samtidigt dessvärre visade att vi inte behärskade försvarsspelet överhuvudtaget, och slutade i förlust med sanslösa 7-10. Den andra matchen spelades två dagar senare mot Asplövens J20-lag, även den på hemmaplan. I den matchen fick vi möta ett snabbare motstånd som skulle testa vårt försvarsspel än mer. Vi hade dock tagit lite lärdom från första matchen och kunde åtminstone matcha dom spelmässigt. Skottstatistiken var jämn och det var även jämnt i antal målchanser. Det bjöds på ett ordentligt mer fysiskt spel och en större kamp, vilket gynnar oss. Vi förlorade tyvärr med 2-5 men behöver ändå inte skämmas över förlusten. Vi tog ett stort kliv framåt och med några träningsmatcher till skulle vi kunna hamna i ganska god form. Tyvärr är det alldeles för tätt inpå eftersom att serienspelet startar redan nästa onsdag (25:e) mot Boden HF som är en ny bekantskap i Division 2s finrum. Dom kommer senast från Division 1-spel och är uttalat hungriga på att ta sig tillbaka dit. 

 

 

Dessutom kommer vi den här säsongen att bära en ny hemmatröja och rykten säger att Anders Vikman eventuellt kan vara villig att släppa #20 till mig. Känns bra! Men vågar inte hoppas alldeles för mycket riktigt än.

 

 

 

Säsongen är igång igen! Vi har, på riktigt, njutit en hel sommar av det galet fantastiska publikstödet vi fick under den förra säsongen och kommer nu att kämpa för att locka er tillbaka till Skogshallen.

Den Blå Maskinen är i stan igen, nu vrider vi på tändningen!

 

 

-