>> Den Blå Maskinen <<

Onsdag 20:de november var det dags för ett bortamöte mot BT City i Coop Arenas B-hall. BT City har haft en bra månad hittills och under den tiden noterats för fyra segrar på fem matcher. Dom har slagit Boden HF, Kiruna City och HC Luleå och kunde äntra rinken med gott självförtroende kryddat med att vårt senaste möte slutade med en BT City-seger med hela 6-1 i Skogshallen. Vi själva kom också laddade med självförtroende efter fyra raka segrar i två dubbelmöten mot Stil och Boden Warriors där vi lyckats med att trycka in trettiosju mål och endast släppt in åtta. Det skulle bli ett laddat möte, framförallt med tanke på hur jämn serien är i år och kampen kring AllTvåan-strecket är ruskigt tight. BT City ligger närmast oss vid "strecket" och en förlust hade inneburit att dom fått fyrapoängsförsprång medan en vinst hade gett oss ett tvåpoängsförsprång.

 

 

Det var kortochgott en väldigt viktig match mellan två formstarkalag. 

 

 

Första perioden börjar och kampen om spelövertaget pågår konstant och vi turas om med att föra spelet. Vi får ett tidigt läge i PP efter bara tre minuter men misslyckas med att förvalta den chansen och med nästintill tre minuter kvar av perioden är det BT Citys tur att få en chans i PP men som vi klarar av trots att vi mitt i en spelvändning bär pucken över egen blålinje för att i nästa sekund passa den snett bakåt till två BT City-lirare som fortfarande var kvar i zonen, där behövde lyckligtvis inte coach gå in och skälla... det sköte vår spelares pappa galant. Perioden går mot sitt absoluta slut då Filip Henriksson får en chans att trycka in en ledningspuck, men tyvärr var det bara en sekund kvar då och vi fick gå och vila med ett 0-0-resultat. Skotten lyckas vi vinna med 12-7.

 

 

Den andra perioden börjar på samma sätt och där vi åter igen får chansen i PP nu redan efter två och en halv minut, men lyckas tyvärr inte förvalta den chansen då heller. Vi fortsätter med att kriga om ett spelövertag och efter 8.57 drar BT City det längsta strået och får in en ledningspuck. Vi vill dock inte vara sämre så vi greppar också efter strån och lyckas kvittera strax över minuten senare. David Tegelid får en tjongpuck vippad högt över sig (något svensk fotboll kallar för en kortpassning) men lyckas sträcka upp armen, stöta ner pucken och sedan smacka in den på tenn... brännboll. Per Ledin-klass. Nära en och en halv minut efter kvitteringspucken drabbas vi av en slashingutvisning och knappa minuten senare drabbas vi av en hakningsutvisning. Kampen om spelövertaget försvåras när vi bara får vara tre spelare på plan, men boxplayspelarna sköter sitt jobb väl och frustrationen i motståndarlaget stiger och plötsligt blir dom lite för arga... dom får en spelare skickad till utvisningsbåset i tio minuter för att lugna ner sig och bli snäll igen, de återstående sekunderna av boxplayspelet klaras av och minuter efter det får vi återigen chansen i PP. Där krävs det bara en minut innan Anders Vikman trycker in 2-1:an och vi har fyra minuter kvar av matchen. Minuten senare vippar Martin Ström en puck nära motståndarbåset mitt i ett byte. BT City-spelarna trängs vid båsdörren och hinner inte byta färdigt innan dom fångar pucken i famnen och drabbas av en utvisning för att dom är för många spelare på plan. Vi får chans att ta en tryggare ledning med oss till pausen, men BT City försvarar sig bra och klockan tickar ut. Denna period vinner vi skotten med 13-7.

 

 

I den tredje perioden får vi klara oss utan Peter Karlsson efter en befarad fingerfraktur men vi kämpar på och ligger på varandra om vikten av att försvara oss bra. BT City flyttar upp lite spelare och kommer i några kontringar men vi lyckas backchecka bra och lyckas undvika farliga lägen, samtidigt som Henrik Larsson i kassen tar hand om puckarna som avlossas.Under mittendelen av den sista perioden får båda lagen varsin chans i PP men båda lagen klarar av BP-spelet bra. Mittemellan dessa chanser lyckas det dömmas ut en highsticking-utvisning för BT City, samtidigt som dom drar på sig en roughing-utvisning... samtidigt som vi drar på oss en 2+2:a för roughing. Det kan låta som om det blev bråk efter den höga klubban, men det blev det inte. Det samtalades mellan två spelare och... äh. Allt kvittades och vi fick fortsätta spela fem-mot-fem. 2-1 stod sig länge och vi försvarade oss väl. Många trodde att matchen skulle sluta med dom siffrorna, men riktigt så målfattigt ska det väl inte få bli... tänkte Anders Vikman, för att sedan gå in och läckert lura ner målvakten och backhandflippa upp pucken i nättaket men knappt två minuter kvar av matchen. Vi låg på varandra än mer om att försvara oss och inte ge dom en enda chans att reducera matchen. Anders Vikman tänkte att han skulle lösa det på ett litet annat sätt och bara trettio sekunder efter hans andra mål kliver han in och stänker in sitt tredje och således fullbordar sitt hattrick. Sitt äkta hattrick. 4-1 med bara en och en halv minut kvar. Det här skulle vi klara! Våra tillresta supportrar sjunger för oss och hjälper oss att ta matchen hela vägen till slutsignalen och vi inkasserar tre jätteviktiga poäng.

 

 

BT City står upp bra och i matchen och gör det svårt för oss. Vi lyckas vinna skotten med 39-21 och även om matchen är jämn så behöver vi inte skämmas över att ha tagit en klar seger. Jätteskönt!

 

 

Matchens stjärnor blir Anders Vikman med sina tre mål, Henrik Larsson med en räddningsprocent på 95,24 och Nils Jakobsson med sitt hårda slit, som dessutom belönades med två passningspoäng.

I veckan valde Överkalix IF och Coach Robin Landin att ömsesidigt avsluta samarbetet. Vi i spelartruppen tackar Robin för den första delen av säsongen och skiljs åt som ett topplag. Ingen av oss lämnar varandra i en kris och ger oss bättre förutsättningar för att gå vidare härfrån. Vi letar nu en ny lösning och hoppas kunna presentera den inom kort. Vi fortsätter att jobba för en plats i AllTvåan och spelar nu den tjugonde november en ruskigt viktig match mot BT City på bortaplan.

 

 

Jag hoppas fortfarande på fler inlägg av andra... tröttmössor... i truppen
Tillsvidare jobbar jag på att ordna intervjuer med varje spelare. Håll utkik!

 

 

 

Vi har hunnit med att slå både Stil Hockey och Boden Warriors, igen, i de följande returmötena. Stil slog vi med 10-6 på hemmaplan medan Boden Warriors besegrades med 8-2 på bortaplan. Personligen missade jag matchen mot Warriors och har därför ingenting att gå på därifrån, men matchen mot Stil kan jag dock nämna lite om. 

 

Vi kom ifrån en seger med 10-0 (Stil borta) och en seger med 9-0 (Boden Warriors hemma) och var tokladdade med självförtroende. Såpass mycket självförtroende att vi tog alldeles för lätt på uppgiften. Att möta Stil har aldrig någonsin varit lätt. Det har jag själv fått uppleva redan från tiden i Kalix och varje följande år sedan dess. Detta studentgäng har dessutom slagit Rosvik två gånger den här säsongen, vilket är riktigt starkt. Det är ett svårspelat gäng som blandar mellan att både vara obehagliga att möta med en del individuell skicklighet. Bortamatchen vann vi med hela tio mål som marginal men det kunde samtidigt ha blivit alldeles annorlunda. Vi spelade den matchen 3 mot 5 hela två gånger... redan under första perioden och hade vi inte klarat av deras press hade matchbilden varit totalt annorlunda och det hade förmodligen heller aldrig runnit iväg. Men vi trodde att vi var världsstjärnor inför hemmamötet och vi klev ut till match med självförtroende.

 

 

Jag själv hade äran att dela en kedjeplats med Filip Hendriksson och Anders Vikman och vi starta matchen. Jag själv tyckte att vi tryckte på ordentligt och när vi satt i båset så brann benen... ändå låg vi steget bakom hela tiden. Vi ville styra matchen direkt... men förlorade den första perioden med 3-2. I den andra perioden bestämde vi oss för att rätta till ungefär allting och ta tillbaka matchen. Vi började röra på benen mer och tacklade motståndarna lite mer, samtidigt låg vi på varandra i båset om att konstant höja oss. Stil hinner öka sin ledning till 4-2 men vi fortsätter att röra på fötterna och spela fysiskt och tillslut har vi eldat igång varandra tillräckligt att, förutom Jonas Karlssons kasse till 4-3, Filip Hendriksson kan dundra in två raka mål... innan Rikard Boundin bara minuten senare lyckas göra ett eget... och äntligen har vi fått oss en ledning med 6-4. Följande minuterna dominerades av utvisningar, men plötsligt kommer Adam "Kejminator" Keinström in från utvisningsbåset och dunkar in vårt sjunde mål just efter att vi klarat av vårt boxplayspel. Sedan gör både Boudin sitt andra och Johan Ek sitt första för kvällen och vi håller en ledning med 9-4. Stil hinner göra 9-5 i powerplay innan perioden är slut. 

Den sista perioden försöker mest att slösas bort. Båda lagen lyckas göra varsitt mål, men det var en hel köttgryta i misslyckade anfall, dåliga uppspel och tveksamma val av huvuddomaren som tillslut får undertecknad att ilskna till en smula och åka över för att diskutera litegrann vilket slutligen ger mig möjligheten att gå och duscha innan alla andra kommer och då ha förstatjing på maten efter matchen... samt en böter till lagkassan. Vi lyckades vinna matchen iallafall. Men vi var ändå alldeles för besvikna på vår egna insats att vi tillochmed glömde segerjublet efteråt. 

 

 

Onsdagen den tjugosjunde oktober ställdes vi emot Boden Warriors på hemmaplan. Innan dess hade vi hunnit torska tre matcher i rad, plus en suddenförlust, och omklädningsrummet var fullt av kritik och besvikelse. Med en Halloweenhelg stundande kan man säga att vi lyckats göra motståndarmålvakterna till riktiga monster eller ska vi säga att målskyttet har spökat? Hursomhelst har resultaten varit skrämmande dåligt. Nu ville vi vinna. Vi behövde verkligen vinna. Vi var tvungna att vinna. Vi försökte redan under matchgenomgången att trycka på världens mest använda klyscha "Laget före Jaget", vad annat kunde vi göra? Det passade in bäst i sammanhanget. Under träningsveckan hann vi ta ett snack i laget för att vända vår dåliga trend (Jo, det var en värre trend än truckerkepsen) men det är ändå en helt annat grej när det kommer till match. På match är det svårt att använda åtgärder, då hänger det ändå på lagets nuvarande prestation och vår nuvarande prestation behövde bli bättre.

 

 

Vi ville spela med fart och fysik och ungefär samtidigt som vårt fantastiska intro var färdigt hade vi gjort 1-0. Vi hade 2-0 innan minutens ens var spelad. Drömöppning, och det bästa vi kunde önska oss. Dessutom hade vi en debutant i matchens första byte. Felix Olsson, som lyckades göra mål under sin första puckkontakt. Jag vet inte mycket om honom, han är ny, från Överkalix, spelar i något juniorlag i Piteå och... ja, har långt hår (plus en klubbknopp mindre än en Fia med knuff-spelpjäs). Matchen fortlöpte och pressen vi lever med lättade från axlarna och vi vågade spela mer. Matchen tappade i intensitet men vi försökte ligga på varandra och tvinga varandra att röra på fötterna mer och jobba sönder motståndarna. Vi kunde iallafall gå till periodvila med en ledning med 2-0 och en positiv skottstatistik som löd 17-7

 

 

Den andra perioden inleddes med ett misslyckat powerplay, men sedan var det mest Vi för hela slanten. Trots att perioden bjöds på två utvisningar, som båda drabbade oss, var det ändå vi som höll i taktpinnen, ägde pucken och egentligen skapade allting. Så fort vi tappade i skridskoåkningen låg vi på varandra för att öka den. Vi lyckades få in fyra puckar under den andra perioden, där Super-Nisse fick in två stycken, Matte "Micke Renberg" K en och publikfriaren "Bagarn" Tegelid en. Vi hade återigen en positiv skottstatistik som löd 16-7.

 

 

Den tredje perioden försökte vi trycka lite mer på vad vi pratat om inför matchen. Laget före Jaget. I den tredje perioden talade den klyschan ett än tydligare språk då vi hade mer att vinna på att inte släppa in något mål än att fiska till oss ett sjunde mål. Både vi och Boden Warriors drog på oss två utvisningar vardera men med skillnaden att vi lyckades göra ett mål i PP samt att vi även gjorde ett i BP. Dessutom producerade vi även ett mål i fem-mot-fem. Med sju minuter kvar av matchen hade vi en ledning med 9-0. I det läget, och sett till matchbilden, så var vi alla rätt trygga med att vi skulle få med oss tre poäng. Redan då drogs en telefon upp och ringde in en pizzabeställning för att fira vinsten. Matchen var egentligen spikad och klar och vi kunde gärna gå för ett tvåsiffrigt resultat... men vi ville verkligen inte släppa in något mål, så vi började försöka hjälpa Henke i målet mer, som fram tills dess lyckats rädda puckarna mest på egen hand, genom att ge Boden Warriors mindre farliga lägen. Dessutom hade vi blandannat Peter Karlsson och Viktor Larsson som båda slängde sig och täckte skott med bara ett fåtal minuter kvar... och en seger säkrad. Stort! Dessutom försökte vi ligga på varandra att inte chansa bort något trots att det är extremsvårt att hålla sig ifrån att våga något extra ute på isen. Med bara några få minuter kvar lyckades vi tillochmed skapa en stor irritation i båset över just en sån extragrej. Trots att vi satte krav på varandra, försökte minimera deras farliga lägen och täckte skott så förlorade vi ändå skottstatistiken med 15-12 men Henke i kassen var självklart ännu mindre sugen att släppa in ett, än oss andra, så han spikade igen målburen totalt och signalerade ett "Sorry, inte idag" till Bodenbåset. 

 

 

Vi vann matchen, tackade vår underbara publik och återvände till omklädningsrummet för att fira poängen med nyinkommen pizza och segervrål. Först fick vi dock köra en liten grundkurs i vad den/de utvalda spelarna skulle ropa som vi övriga kunde svara på... men efter 4-5 försök satt den! Den är inte såå jävla svår egentligen:

 

 

Klippet taget från en av Super-Nisses matcher

 

 

 

 

 

Extraskoj som får glädjebägaren att rinna över är att vi kunde rulla matchen på fyra kedjor, där samtliga femmor presterade fart, chanser och även producerade mål. Ingen föll ur... och dessutom stoltserade vi med 139 betalande besökare, trots vår dåliga trend. Det är på riktigt alldeles jävla underbart för oss på isen.

 

 

Tittar man på besökarstatstikens topp 3 så ser det ut som följer (samtliga lag har haft fyra hemmamatcher)

 

1. Överkalix IF 657 besökare (Snitt: 164)
2. BT City 186 besökare (Snitt 46)

3. HC Luleå 184 besökare (Snitt 46)

 

 

BT City och HC Luleå är båda två Luleålag och har lite större kommuner än vi i Överkalix.

 

 

 

En missuppfattning är att det här är Min blogg. Det är fel. Jag skapade den bara. Förhoppningen var att med ett tjugotal spelare skulle varje klara av att skriva ett inlägg i veckan, vilket hade resulterat i tre inlägg dagligen. Det var en jättebra idé, lite som att se Zlatan dunka in ett frisparksmål och själv vilja prova detsamma hemma i vardagsrummet, med dotterns mjukisfotboll, och man liksom flyttar undan en fåtölj, viker upp mattan och ger sig själv en riktigt fin ansats och sedan backar man, tittar lite obrytt åt ett annat håll, låtsas som om man får grön laser i ögonen som man självklart helt iskallt ignorerar, sedan hittar man en punkt på väggen där man ska sikta, tar sats och dunkar lilltån i bordskanten. 

 

 

Jag märker nu i efterhand att liknelsen mellan ett inlägg här och en frispark i vardagsrummet hade varit bättre om jag formulerade om det sistnämnda till just ett fotbollsinlägg, men det orkar jag givetvis inte ändra till. Jag orkar helt enkelt inte tänka mer på fotboll för att det är ungefär lika intressant som att se färg torka... på ett bildspel.

 

 

Herman har iallafall lovat att skriva ett inlägg här, nångång. 
Hoppas att fler hakar på. Vi har faktiskt galet mycket läsare på bloggen.

Nåja, det är gratis att önska. Så, det är värt att fortsätta med det.